Det kom ett mejl via kontaktformuläret här på bloggen, det publiceras med skribentens tillstånd:
Vi är många som reflekterar över de helt hutlösa kostnaderna över asylsökande som uppger att de är ensamkommande minderåriga och även hur mycket resten av migrationsindustrin kostar. Det är helt sanslöst förstås. Även om det så skulle vara, att varje individ som påstår sig vara under 18 år faktiskt är det och också har skäl att få uppehållstillstånd så är det ändå en orimlig kostnad för svenska skattebetalare att bära. Även resten av migrationsindustrin är förstås alldeles för dyr. Vi får inte glömma att det inte bara är den enorma kostnaden i kronor och ören som föreligger, utan vi har också kostnaden i undanträngning inom t.ex. sjukvården.
Jag undrar också vad det sociala priset kommer att bli. Det är en sak att alla dessa ”nyanlända” välkomnas av gode män och politiker, men vad händer när de märker att en stor del av Sveriges befolkning helst inte hade velat se dem här, i bästa fall känner likgiltighet inför dem och i sämsta fall känner förakt eller till och med hat?
Man kan ju som politiker eller journalist hoppas att alla ska vara positiva till en stor flykting- och asylinvandring, men när man egentligen vet att de flesta är negativa så måste man väl ta också det i beaktande och någonstans i maggropen fråga sig hur det kommer att gå? Att hoppas på att man kan omvända människor genom t.ex. snyftartiklar i tidningar hjälper knappast. Även de som tidigare har varit likgiltiga och som aldrig skulle ta till våld börjar ilskna till på att fri entré på badhus, fria busskort osv regnar över vissa personer, medan de själva får betala för pendeln till jobbet och varken har tid eller råd att gå till badhuset (alla i Sverige tillhör inte välbeställd medelklass med flexibla arbetstider och möjlighet att jobba hemma).
Jag växlar mellan hopp och förtvivlan. Jag vet inte om jag tror på en framtid i Sverige för mina barn. Inte minst är jag orolig för etniska och religiösa motsättningar. Jag vill leva i ett västerländskt land där kulturen bygger på kristna värderingar och det blir allt svårare att tänka sig den framtiden i Sverige.
Kommentar: Det fungerar nog inte längre att kalla människor som hyser och ger uttryck för sin oro som i mejlet ovan, ”främlingsfientlig” eller ge dem andra trista epitet. Snarare är det så att det är de som vägrar se verkligheten, som vägrar lyssna på människor som tänker och tycker som i ovanstående inlägg, som borrar huvudena i sanden som förtjänar epitet som ”verklighetsfrämmande” och – i bästa fall, även om det är svårt att tro att någon längre kan vara det – ”aningslösa”.
Tillägg: Jag känner inte personen som skrivit ovanstående (vilket jag brukar vilja göra när jag publicerar en text), men eftersom den skriver och uttrycker exakt vad jag själv hör vänner och bekanta säga, har jag publicerat texten. Den speglar hur väldigt många tänker.