Fredrik Westerlund kommenterar texten Artiklar som skaver och inger obehag (11 januari):
Det har skavt i ett par dagar nu, utan att jag får kläm på det. Dels det du pekar ut i artikeln: att skulden ”läggs på” islamister, en onödig brasklapp från artikelförfattarens sida. Och också att västvärlden ”känner sig” som måltavla. Var alltså västvärlden inte måltavla för dessa attacker? Eller?
Sedan: Sammanblandningen av ”islamsk” och ”islamistisk”, vilken möjligen är dumsvensk och ogenomtänkt, eftersom människor som varnar för eller kritiserar islamism lätt stämplas som islamofoba. Det värsta är ändå relativiseringen och den irrelevanta diskussionen om offrens tro. Andemeningen blir att det som hände i Paris inte var så farligt eftersom det händer mycket värre saker annanstans.
Här är en travesti (med förbehåll för faktafel):
Det är inte Sverige som är värst drabbat av trafikolyckor även om svenskarna stannade upp i sorg efter olyckan utanför Arboga för något år sedan då 9 personer omkom. I Thailand störtade en buss ner i en ravin en gång och 30 dog, I Colombia i fjol omkom 31 barn då deras skolbuss började brinna. Dominikanerna löper en 14 gånger större risk att dö i trafikolyckor än svenskar. Det är bara en femtedels promille av alla som dör i trafiken årligen som gör det i Sverige. Värst drabbade är länder som Kina, Indien, Dominikanska republiken. Av detta kan man dra tre slutsatser:
1) Det är framför allt i utvecklingsländer som folk dör i trafikolyckor
2) Offren är främst hinduer och muslimer
3) Olyckorna orsakas framför allt av folk som bryter mot trafikreglerna.Men en fjärde obehaglig slutsats kan också dras: trafikolyckorna kommer att trefaldigas under de kommande tjugo åren i takt med att välståndet stiger.
Stort tack, Fredrik Westerlund, för dina kommentarer och klokt och självständigt tänkta tankar som jag fått tillstånd att vidareförmedla här på bloggen!