Klicka på text- och bildrutan för att läsa hela artikeln på Kvartals sajt.
Det undrar jag också! Ur texten:
För ett år sedan demonstrerade kristna från Mellanöstern utanför SVT-huset på grund av ett humorklipp med komikern Per Andersson som nämner Jesus Kristus i samband med att ett krucifix täcker komikerns könsorgan. Humorklippet var från år 2012 men hade återpublicerats på SVT Humors sociala medier och finns kvar än idag. Djupt kränkande, ansåg demonstranterna varav många kom från länder där kristna förföljs.
Så här klart och tydligt svarade då Thomas Hall, programchef för SVT Nöje i Stockholm, på kritiken:
SVT skämtar om allt, och det är viktigt för yttrandefriheten. Vi kommer inte att ta ned klippet. Vi är medvetna om att humor kan uppröra, men vi kan inte begränsa oss utifrån vem som kan tänkas bli upprörd – det är en ytterst farlig utveckling om SVT skulle censurera sin humor.
Helt i enlighet med såväl lagar som traditioner i Sverige. Som ju skiljer sig stort från lagar och traditioner i de flesta av de länder som de asylinvandrade kommit hit från. Och det är just orden ”kommit hit från” som de hitkomna måste fås att förstå:
Ni har kommit till vårt land. Många av er har dessutom aktivt valt just Sverige. Det är till våra lagar, traditioner, seder, bruk och vårt sätt att leva som ni måste anpassa er. Sverige är ett sekulärt land, det finns ingen statsreligion och vi har en mycket långtgående yttrandefrihet. Alla får fritt utöva sin religion i Sverige men inte inkräkta på andras rättighet att göra detsamma – eller rätt att välja att inte utöva någon religion alls. Många av er som sökt er hit har uttryckt att ni kom till just Sverige för att ni ville leva i ett fritt land och det har svenska staten, den svenska befolkningen, gett er möjlighet att göra. Det minsta Sverige har rätt att kräva av er är respekt för vårt land och våra lagar. Kan ni inte visa det det så finns det många andra länder med andra system och lagar och föreskrifter som passar er bättre att söka sig till.
Ungefär så. Och det ankommer på Sverige att stå upp för sitt folks och sitt lands rätt att kräva anpassning av dem som sökt sig hit och inte vika sig för högljudda, våldsamma, samhällsskadliga protester.
Vidare ur texten i Kvartal:
På Stortorget i Malmö greps flera män misstänkta för hets mot folkgrupp efter att de sparkat på Koranen. Men att såväl begreppet ”folkgrupp” som förbudet i brottsbalken mot att uttrycka ”missaktning” successivt har tänjts ut och getts en allt vidare tolkning är problematiskt och innebär på sikt ett godtyckligt åsiktsförbud. I praktiken en hädelselag.
Det finns ingen folkgrupp som heter ”Koranen”. Lika lite som det finns en folkgrupp som heter ”Bibeln”. Människor som kommit hit måste ges mycket tydlig information så att de verkligen förstår det som också sägs så väl i artikeln i Kvartal:
Religionsfriheten innebär rätten att kommunicera sina övertygelser och att kritisera andras – även att förnedra religiösa övertygelser och känslor. Detta är givetvis ingen trevlig situation, allra minst om det som förnedras är något man håller dyrt och heligt. Polisen behöver visserligen inte ge tillstånd till en demonstration utanför en moské men provokationer är en verklighet i ett öppet och fritt samhälle.
Kommentar: Det sekulära Sverige, där kyrkan är skild från staten sedan mer än två decennier (1.1 2000) har ingen blasfemilag. Den upphävdes för 50 år sedan år 1970.
Det kan inte plötsligt bara av sig självt ha blivit så att en viss religiös bok ska ”skyddas” i Sverige när det i själva verket är allas vår rätt att tänka, tycka, tro och uttrycka oss fritt som till varje pris måste skyddas? Staten kan inte tillåtas få gå bakom ryggen på svenska folket och över en natt införa att att en viss, för Sverige dessutom främmande religion* plötsligt ska tas särskild hänsyn till och att folkets hävdvunna yttrandefrihet därmed ska inskränkas. Det är helt otroligt, när man tänker på vad det faktiskt innebär. Och det är – för att använda politikernas favoritord – oacceptabelt.
Till slut är det lätt att instämma med författaren till artikeln i Kvartal, Jacob Rudenstrand, i hans allra sista stycke i artikeln:
Man kan givetvis som jag själv instämma i att det är bra att sträva efter ett respektfullt samhällsklimat. Det är alltid bättre att läsa och debattera böcker än att bränna dem. Samtidigt kan man inte förbjuda provokationer. De internationella exemplen visar faran i att låta lagen och polisen tvinga oss till att respektera religiösa känslor.