Läs först En migga om s.k. ensamkommande barn: ”På rena asylskäl finns knappt någon.” (31 mars). En annan migga än den som skriver i det nyss nämnda inlägget, skriver följande:

Med anledning av Migrationsverkets förklaring

Det är sant att de flesta ensamkommande barn och unga säger sig komma från Somalia eller Afghanistan. Språktest görs alltid för att säkerställa att barnen verkligen kommer därifrån. Ett sådant test kan visa att de kommer därifrån, åtminstone ursprungligen (men de kan komma någon annanstans ifrån till Sverige).

Vuxna och unga asylsökande, som enligt språktesterna kommer från Mogadishu (Somalias huvudstad), beviljas PUT som ”skyddsbehövande”, oavsett om de har individuella asylskäl eller inte. Detta eftersom det anses råda väpnad konflikt där och inget alternativ till intern flykt finns, enligt praxisbeslut från Migrationsdomstolen.

De som kommer från vissa provinser i Afghanistan där det enligt svensk praxis också råder väpnad konflikt får tillstånd som ”skyddsbehövande”,  dock inte om det finns möjligheter för dem att bosätta sig i någon annan provins i landet där det inte råder väpnad konflikt. För att vi ska kunna kräva det av ett ensamkommande barn eller ungdom, måste han eller hon ha släkt i denna provins.

Nu finns det ingen på barnprövningen som kan ta reda på var den ensamkommande ungdomens (eller barnets) anhöriga finns eller var han eller hon senast varit bosatt, vem som har betalat resan etc. Hur skulle man kunna det, när man inte ens vet personen är? Så alla barn från Afghanistan som genom språktestet visat att de ursprungligen (!) kommer från de krigsdrabbade provinserna får PUT på ”skyddsskäl”.

Det gäller även alla unga och barn som talar somaliska, trots att de inte visat att de kommer från just Mogadishu. Även om det inte råder väpnad konflikt någon annanstans i Somalia än i Mogadishu är förhållandena nu så dåliga i Somalia – och även i Afghanistan – att alla som säger sig vara barn, säger sig sakna anhöriga  och säger sig komma därifrån och som kan tala somaliska eller något av de afghanska språken, bedöms som ”skyddsbehövande”. Helt oavsett vad det är för asylskäl som åberopats…

Även alla minderåriga, också identitetslösa unga och barn från Eritrea, får PUT på ”skyddsskäl”, eftersom de antas ha lämnat Eritrea illegalt. Trots att det är nästan omöjligt, i varje fall mycket svårt, för ett barn att lämna Eritrea illegalt… Och språktestet kan man alltid klara även om man är född och har bott hela sitt liv utomlands och aldrig ens satt sin fot i Eritrea, eftersom man antagligen haft modersmålet som hemspråk. Kanske till och med fått hemspråksundervisning i modersmålet.

Det finns även ett antal andra länder från vilka det räcker att ett ensamkommande barn påstår sig komma ifrån. Om barnet klarar språktestet görs det inga fler utredningar.

Behöver jag säga mer? I så fall skulle jag vilja säga att det alltid har funnits någon sorts inofficiellt direktiv för oss på verket att undvika PUT på synnerligen ömmande omständigheter. Om det inte går att skriva avslag (exempelvis p.g.a. att mottagare saknas, i ensamkommande barns ärenden) bör man helst försöka få det till ”skyddsbehov”, även om det inte finns något skyddsbehov.

Det finns många undermåliga PUT-beslut både när det gäller barn och vuxna, som aldrig granskas eftersom de inte går vidare till domstolen. Det är också därför vi på Migrationsverket allt oftare tvingas att återkalla dessa tillstånd, när sanningen på något sätt kommer fram. Ofta genom att en anonym anmälare lämnar in uppgifter eller genom att det ensamkommande barnets anhöriga (som ju var döda eller försvunna…) ansöker om PUT p.g.a. anknytning.

Migrationsverkets ledning  borde göra något för stoppa denna snabbhantering av asylärenden och ge personalen – och i synnerhet dem som arbetar med ensamkommande barn och unga – tid att utreda ärenden och fatta rättssäkra beslut.

Ett tips till verkets ledning: Ta reda på hur man gör i övriga EU-länder!

© Denna blogg.