Det kom ett kort meddelande:
Jag kom på att jag kanske skulle vara lite av en sit down comedian och besvara meddelandet i samma satiriskt ironiska anda som sändaren hade använt. Lite som en travesti på ”Det är bögarnas fel”. Och då blir mitt svar följande:
Det är miggornas fel!
Miggorna – dessa anställda på Migrationsverket – har sannerligen inte tagit sitt ansvar. Man kunde väl ha förväntat sig att människor med relevant och viktig kunskap, förvärvad efter många år på verket, kunde ha haft förnuft och vilja att berätta om sådana skakande uppgifter som idag kommit fram om att det finns människor som sker asyl i falska eller flera identiteter. Detta borde ju miggorna rimligtvis ha känt till. Hade de bara rapporterat, hade de bara orkat sätt sig på kvällarna efter jobbiga arbetsdagar och plita ner vad de sett och hört, ja då hade både den förre statsministern och den nuvarande samt svenska journalister, känt till det som nu verkar komma nästan som en chock för många av dem:
Ja, tänka sig! Terroristen ljög om allt och hade minst två (vem vet om de var flera?) identiteter! Till Migrationsverkets heder ska sägas att de genomskådade bluffarna och avslog mannens genomfalska asylansökningar.
Men vänta ett tag! Hallå! Har inte de där miggorna rapporterat ett bra tag? Rentav i tio år eller mer? Har de inte suttit just på kvällar och helger och skrivit ner det ena mer hårresande än det andra? Om såväl falska enkelidentiteter som om dubbla, trippla och ännu fler falska identiteter? Och om falska nationaliteter, bakgrunder, åldrar, asylhistorier? Och har inte deras texter funnits att läsa här, öppet, på den här sajten i ett decennium? Va? Jaaa… men… Äsch, det är väl ändå miggornas fel att man i Sverige vet så lite! De har inte tagit tillräckligt ansvar, de där miggorna. De borde ju ha trätt fram, gärna med en rejäl namnskylt på bröstet, så att alla som då hade velat hota, trakassera, misshandla eller döda dem kunde ha gjort det. De hade ju varit lätta att hitta, svenskar har sällan dubbla identiteter så de kan inte gömma sig. En del miggor har hittats. Hotats. Trakasserats. Människor som velat dem illa för att de fått avslag på sina asylansökningar, eller arga personer vilkas släktingar inte ansetts ha asylskäl etc, har tagit reda på var miggornas barn går på dagis. Hotat. Hängt ut kvinnliga miggor på nätet som prostituerade. Etc. Men nog är det mesigt av miggorna att de bara berättat på en sajt där de kunnat lita på att deras identiteter inte avslöjas? Dålig stil, miggor!
Jaha! Okej! Men då så. De där fega miggorna tog inte sitt ansvar för fosterlandet och ställde sig upp öppet som måltavlor i eget namn, alltså kunde man faktiskt avstå från att bry sig om vad de – ofta ingående och detaljerat – berättade. Man behövde inte ens läsa mer än några rader i något inlägg på den här sajten, sedan kunde man strunta i resten och ta kafferast (om man var reporter) eller läsa en promemoria (om man var politiker) eller sitta på något mer eller mindre viktigt redaktionsmöte om man var mediemänniska. Inte bry sig om vad oansvariga, fega miggor skrev. Ens om man kanske någon gång hade en naggande känsla av att det kan vara viktigt, att det kan vara sant. Att sajtinnehavaren nog måste ha hyfsad koll på vad som publiceras innan det läggs ut på nätet. Men… äsch! Jag tar en mazarin till kaffet!
Här är ett antal av feg-miggornas texter som man bara kunde strunta i under alla år. Och en del andra texter i ämnet. Den första är 10 år gammal…
• En migga om dokumentlöshet och falska identiteter – 31 januari 2007. Ur texten:
I åratal har jag som beslutsfattare på Migrationsverket försökt att väcka intresse i våra chefsled för att diskutera hur vi på ett smartare sätt bör arbeta med det stora antalet dokumentlösa asylsökande. Jag känner snart att jag har slagit mitt huvud blodigt utan att något hänt trots många goda förslag och idéer.
• “Det finns en risk…” – 13 november 2007. Ur texten:
Ska man skratta? Ska man gråta? Migrationsverkets generaldirektör kommenterar i SR Ekot passförfalskningarna m.m. som tagits upp i Kalibers serie Det andra Migrationsverket i P1. Han är inte ett dugg upprörd, han låter som om han pratade om vädret eller vad han ska äta till middag.
Det finns en risk att Sverige ger människor från till exempel Irak rätt att stanna här på felaktiga grunder. Det ska jag inte sticka under stol med. Det kan finnas situationer, där någon får skydd i Sverige, fast man inte hade tänkt, att så skulle vara fallet, för att de har använt någon typ av förfalskad information eller att det finns en uppdiktad historia om identitet. (Lyssna på hela inslaget här)
• Om domar och vägledande beslut gällande asylansökningar i falska identiteter – 13 april 2008. Ur texten:
Som det är nu (utom på några enheter inom Migrationsverket…) har Sverige ingen aning om vilka människor som kommer hit och berättar asylhistorier i falska identiteter. Människor som uppger sig vara från Irak är kanske från Syrien eller Libanon eller något annat land. De kan ha begått brott och vara efterlysta i sina hemländer och kan ha rymt till Sverige för att undgå straff. Oavsett vilka omständigheter som ligger bakom så måste givetvis Sverige veta vilka det är som landet hyser och föder, inte minst av säkerhetsskäl. En så slapp inställning som nu verkar råda, där enligt Migrationsverket en del enheter tar problemen på allvar och polisanmäler, medan andra inte gör något alls (se tidigare bloggningar) ska inte accepteras.
• En migga: ”Utländska pass utfärdade på falska grunder accepteras som bevis på identitet av åklagare.” – 25 juni 2008. Ur texten:
Det kom ett mejl från en migga med chockerande uppgifter om att åklagare anser att personers identiteter är styrkta trots att åklagarna vet att passen är utfärdade på falska grunder.
• En migga om att personer utan styrkt identitet och med falska historier inte ska beviljas uppehållstillstånd i Sverige – 7 augusti 2009. Ur texten:
Vi försöker nu återkalla en massa PUT. Vad sägs om en vuxen kvinna som påstått sig vara hotad av sin far (hedersmordshot) som efter PUT genast bjuder hit den hotfulla farsan på visering?
En del på Migrationsverket börjar alltså inse att vi måste börja följa lagen och återkalla PUT som fåtts på falska grunder. Det är på tiden. Det gäller att vara solidarisk med både svenskar och andra som lagligt bor här i landet och med de asylsökande som visar vilka de är, som talar sanning och som har verkliga skäl att få skydd här enligt utlänningslagen.
• En migga skriver: ”Jag har fått flera samtal från förvirrade socialsekreterare som är ledsna för att deras klienter från Somalia avslöjats med att de tar bidrag både från socialen och Migrationsverket eftersom de har två olika identiteter.” – 26 augusti 2010. Ur texten:
Jag har fått flera samtal från förvirrade socialsekreterare som är ledsna för att deras klienter från Somalia avslöjats med att de tar bidrag både från socialen och Migrationsverket eftersom de har två olika identiteter. I den ena identiteten är de anhöriginvandrare, gifta med någon som har uppehållstillstånd i Sverige eller som barn till en sådan person. I den andra identiteten är de asylsökande, påstått nyss hitkomna från krigets Somalia. Familjen är kvar där etc.
Det finns även fall där en och samma person lyckats få tillstånd bådesom anhörig och som asylsökande och uppbär socialbidrag från två olika kommuner samtidigt.
• Under 2012 var det ingen som fick uppehållstillstånd i Sverige som inte hade styrkt sin identitet. – 28 april 2013. Ur texten:
Jag upprepar Migrationsverkets kundtjänsts svar, eftersom det är så häpnadsväckande:
Under 2012 var det ingen som fick uppehållstillstånd i Sverige som inte hade styrkt sin identitet.
Eftersom jag med 100 procents säkerhet vet att detta inte stämmer, men jag ändå ville höra vad miggor, handläggare och beslutsfattare på Migrationsverket, säger om det här helt osannolika, icke trovärdiga, rentav icke styrkta (!) svaret, frågade jag några av dem hur de reagerade på det och här är deras svar:
Migga 1:
Detta var rätt chockerande. Han ljuger ju, rakt upp och ner! Inte en enda somalier har styrkt sin identitet, en bråkdel av de asylsökande så kallade ”barnen” har styrkt sin identitet. Afghaner har sällan några papper, fast de i Afghanistan inte kan gå en enda meter utan sina id-handlingar. Ren lögn. Han borde skämmas!
För några år sedan kom det ett RCI (rättsligt ställningstagande från ledningen) om identitet och enligt den räcker det i princip med att den asylsökande har gjort sin hemvist sannolik för att vi ska anse att han också har gjort sin identitet sannolik. Detta på grund av att vi sällan får se några id-handlingar i våra ärenden, undantaget syrierna som vet att de får snabbare PUT om de visar upp sina id-handlingar.
————-
När alla från Somalia fick PUT så hade jag en sökande som hade sex olika identiteter, två i Sverige och fyra i de andra EU-länderna. Då behövde jag inte skriva något krystat resonemang om att han hade gjort sin identitet sannolik, det räckte att han kom från Somalia vilket språkanalysen visade. Men vad kan jag hitta på nu, i liknande fall? Jag har frågat dem som gett oss handläggningsstödet men inte fått något svar ännu…
• Varför tas den bedrägliga asylinvandringen till Sverige inte upp offentligt annat än av miggorna på denna blogg? – 21 december 2014. Ur texten:
I dag uppvisar enligt Migrationsverket 89 procent av dem som söker asyl inte pass, trots att de rimligtvis måste ha rest hit med hjälp av ett sådant. Det betyder att av ca 75.000 asylsökande i Sverige hittills i år, har 66.750 personer inte uppvisat pass för att styrka vilka de är och från vilket land de faktiskt kommer.
• Att personer söker asyl i flera identiteter har varit känt för Migrationsverket och regeringarna i minst 16 år – 28 april 2016. Ur texten:
Identitetsbedrägerierna – såväl att man söker asyl i falska identiteter som att man söker asyl i flera identiteter – har, bevisligen, varit känt i minst 16 år. Minst 16 år, alltså. Det som nu äntligen förtjänstfullt tas upp i en större morgontidning av Nuri Kino (se nedan) är alltså något som journalister i större medier borde ha rapporterat om för mycket länge sedan och som de som suttit i regeringsställning sedan år 2000 och även tidigare, borde ha agerat mot. För att inte tala om myndigheten Migrationsverket som under den här tiden har haft inte mindre än sex generaldirektörer:
Lena Häll Eriksson 2000-2003
Barbro Holmberg 2003-2004
Janna Valik 2004-2007
Dan Eliasson 2007-2011
Christina Werner (t.f) 2011-2012
Anders Danielsson 2012-2016
Mikael Ribbenvik (t.f.) 2016-
• Vidare om asylbedrägerier; multipla identiteter; 13-åring som var 25 med mera – 7 juli 2016. Ur texten:
En migga berättar:
Jag känner till ett fall där den sökande hade kommit hit på anknytning (inga fingeravtryck) och sedan sökt asyl (fingeravtryck). Därefter sökte han asyl som ”ensamkommande 13-åring” (inga fingeravtryck). Således hade han nu tre identiteter. Anledningen till att den sökande bar sig åt på detta sätt var, att han var en brottsling och ville fortsätta på den banan. Han är med stor sannolikhet på fri fot än idag eftersom han flydde från det HVB där han vistades som 13-åring, när polisen var honom på spåren.
*13-åringen med tre identiteter var i 25 årsåldern. Det är obehagligt att han har en identitet (PUT och folkbokföring) kvar som han kan fortsätta att använda trots att han har begått brott i de två andra identiteterna.
• Sverige har under otaliga år inte klarat av att hantera förödande och farlig ”asylinvandring” i falska identiteter – 14 november 2017. Ur texten:
Nuri Kino skrev i Svenska Dagbladet den 7 april 2016 om ett fall med en man som har åtta identiteter. Ur texten:
Åtta stycken. Åtta id-kort, åtta identiteter, åtta namn, åtta uppdiktade historier om ursprungsland och resa till Sverige.
• Lätt i Sverige för ”nyanlända” att begå identitetsbedrägerier – myndigheter och politiker tycks handfallna – 17 november 2016. Ur texten:
Under rubriken Kräv lag, Säpo, skriver Tove Lifvendahl på Svenska Dagbladets ledarsida om de omfattande, sedan länge kända identitetsbedrägerierna som sker i Sverige.
• En migga: ”Vi polisanmäler ytterst sällan när någon tillskansar sig tillstånd genom lögner och vi återkallar sällan.” – 5 januari 2017. Ur texten:
Ytterligare en aspekt är att det inte fungerar i verkställigheten. Det är ju ingen mottagningsenhet som bevakar dessa ärenden och ser till att personen verkligen reser hem. Ett personnummer kan inte heller återkallas, vad jag vet. Personen har oftast id-handlingar utfärdade i Sverige med 5-10 års giltighetstid och det är tveksamt om man kontrollerar huruvida uppehållstillståndet fortfarande gäller om personen ansöker om nytt körkort/id-kort. Det går med andra ord bra att fortsätta att leva i Sverige även efter om vi skulle ha återkallat ett uppehållstillstånd.
Den första texten bland exemplen är alltså skriven för 10 år sedan, den 31 januari 2007. Texterna ovan är en bråkdel av vad som rapporterats om identitets- och asylbedrägerier i Sverige här på bloggen sedan dess…
Till slut kan jag rekommendera den här boken av Vera Efron, om ni kan få tag i den! Den är både frustrerande. underhållande och dråplig och väl värd att läsa för att få lite insikter som man kanske inte har om man inte läst vad myggorna berättat eller själv haft nära kontakt med asylområdet. Den är från 2005, men kunde nästan vara från idag. Hur som helst så är den läsvärd. Ur en recension i Svenska Dagbladet den 28 oktober 2005:
Handlingen i Vera Efrons höstbok, En otacksam flyktings bekännelser, utspelar sig i en ljusskygg värld parallell med den där stabila, där svensken vanligtvis vistas. I denna värld flackar folk av olika färg och härkomst omkring, släpande på varukorgar fyllda med snattad mat, med väskorna bågnande av stulna varor, dessa underbara ting som kan säljas med förtjänst i hemlandet, och dragande svenska myndigheter vid näsan, eftersom dessa är så snälla och godtrogna. Men de svenska myndigheterna är inte så snälla och godtrogna, för alla från de forna öststaterna blir så småningom avvisade.