Nu vill Aftonbladet att bland annat miggor ska börja kontakta dem (Äts det fortfarande tårta på Migrationsverket?) om ”hur det är att jobba på Migrationsverket” och vad miggorna vill att Aftonbladet ska granska på verket. Ett tips till Aftonbladet:
Läs denna blogg minst fem år tillbaka, under kategorin Asyl&Migration! Där finns över 2300 texter, varav närmare 2000 av miggor. Eller läs boken Inte svart eller vitt utan svart och vitt, där miggorna berättar, sida upp och sida ner!
Aftonbladet – och alla andra medier – har i alla år som miggorna rapporterat de mest hårresande saker inifrån verket, låtsats som det regnar och fortsatt med sin ensidiga rapportering. Aftonbladet – och alla andra medier – har alltför ofta rapporterat okunnigt och slarvigt (det finns självklart undantag, men de är få), vilket också en del miggor konstaterat när de skrivit till mig.
Jag har svårt att tro att särskilt många miggor kommer att vare sig vilja eller våga ta kontakt med Aftonbladet. De kommer nog inte att lita på att de verkligen förblir anonyma hur mycket kvällstidningen än utlovar källskydd. Lite komiskt är också att journalister (bl.a. sådana som kontaktat mig och velat att jag ska ge dem miggornas kontaktuppgifter!!!) klagat på att de är anonyma hos mig, på min blogg… Miggorna kan inte heller lita på att det de eventuellt skulle berätta för en reporter på Aftonbladet, skulle komma att presenteras på ett korrekt sätt – tidningens skriverier hittills har ju visat på mycket slarv och okunskap vid rapportering från asylområdet (liksom också andra medier). Aftonbladets journalistik på asylområdet har alltså tyvärr inte ingett förtroende hos miggorna.
När det gäller miggornas berättelser här på bloggen, där de alltid kunnat lita på att vara anonyma, har som sagt några medier och bloggare (inte många, men det har hänt) ifrågasatt miggornas berättelser just för den anonymitet de haft när de skrivit på min blogg. De ”skeptiska” har undvikit att fundera över om Krister Thelin, domare och ledamot av FN:s kommitté för mänskliga rättigheter, och Lars-Gunnar Lundh, jurist, tidigare domare och överdirektör vid Migrationsverket verkligen skulle ha skrivit förord respektive efterord till boken Inte svart eller vitt utan svart och vitt om de inte tog miggornas berättelser på allvar. Stort tack till dem som genom sin medverkan i boken legitimerat miggornas berättelser och även gett mig, som i alla år samlat de historier som Aftonbladet och andra medier för länge sedan borde ha citerat, styrka att fortsätta att publicera de skakande berättelserna!
Hur många miggor som kommer att hörsamma Aftonbladets uppmaning är svårt att gissa. Ganska få? Några? Ingen? Att lita på en kvällstidning som i alla år rapporterat så ensidigt och ofta okunnigt, det tror jag inte att många vågar göra. Inte de kunniga som jobbat där länge, i alla fall. Inte heller tror jag att de helt vågar lita på tidningens löften om anonymitet. Därmed inget ont sagt om just de reportrar som ska syssla med granskningen, men ju fler inblandade, desto större risk för att uppgifter läcker ut. Så om denna uppmaning från Aftonbladet till miggorna att berätta kommer att få gensvar återstår att se:
Hur är det att jobba på Migrationsverket? Följs alla lagar och regler?
Aftonbladets reportrar kan ju, som sagt, börja med att läsa vad miggorna i sex år rapporterat här och som Aftonbladet under alla år hittills struntat i och låtsats som berättelserna, den ena mer hårresande än den andra, inte existerar. Och betänka vad som sägs i denna recension av boken med miggornas berättelser, publicerad i Dagens Juridik den 5 april 2012:
Alla politiker, jurister, debattörer, chefer och samhällsmedborgare som vill debattera och diskutera migrationspolitik är skyldiga att läsa den här boken. Jag går så långt att jag säger att den som inte läst de här texterna, har inte skaffat sig rätten att ha några åsikter om den svenska migrationspolitiken. Jag kan garantera att de som är emot invandrare och invandring har oerhört bra koll på migrationshaveriet i svensk politik. De kommer läsa boken och använda Migrationsverkets handläggning som argument emot en human flyktingpolitik. Alla vi som vill se en human och fungerande migrationspolitik är därför skyldiga att med öppna ögon se verkligheten som den ser ut. Bara då går det att göra något åt det.
———–
För dig som har eller vill skaffa dig en åsikt om svensk migrationspolitik och som är beredd att brottas med dina förutfattade meningar rekommenderar jag att skaffa den här boken omgående.
Det är ett mycket viktigt folkbildande arbete miggorna har gjort när de, år ut och år in, här på bloggen (och i bokform, även som e-bok) på sin fritid skrivit och berättat vad de sett, hört, upplevt på sin arbetsplats: Migrationsverket. Det borde ha uppmärksammats, inte tigits ihjäl av Aftonbladet och andra medier! Men förutom de recensioner som citeras här, har svenska medier bemött miggornas historier med tystnad, vilket jag kan tycka är en skam och ett hån mot miggorna. Och odemokratiskt. Att bara rapportera ensidigt och inte visa att här finns ”den andra sidans” version av skeenden på asylområdet är inte god journalistik. Att tro att miggorna nu, gladeligen, ska börja rapportera till samma tidning som ignorerat deras berättelser i så många år, är kanske lite naivt.
Miggor! Socialsekreterare, HVB-personal och ambassadanställda!
Fortsätt att, med förtroende och fortsatt garanti om total anonymitet, skriva här på bloggen! Era berättelser läses av oerhört många – inte minst av en mängd journalister som låtsas att de inte gör det – och av politiker i regering, riksdag och på kommunal nivå. Nästa bok med era berättelser kommer att publiceras 2013, antingen på våren eller direkt efter sommaren. Allt ni har berättat kommer att bevaras för eftervärlden och ingen kommer att kunna säga att han inte visste hur det såg ut på asylområdet i Sverige på 2000- och 2010-talen. Tack för ert förtroende och tack för att ni skriver!