Läs först: Söndag med palestinier från Gaza (25 juli 2009), Sex timmar i en annan värld (26 juli 2009) och Och hur var det med arbetslinjen? (27 juli 2009).
Ett stycke ur mitt inlägg från den 26 juli, Sex timmar i en annan värld:
Två av dem vi träffade hade drabbats extra hårt. Kvinnan, vi kan kalla henne Rania, är 37 år gammal, maken, som vi kan kalla Hassan, är 42. De har åtta barn. Rania blev sjuk i bröstcancer och ingen vård fanns att få i Gaza. Deras flykthistoria liknar många andras och när de kom till Sverige berättade de inte genast att Rania är svårt sjuk i cancer. I beslutet om utvisning från Migrationsverket (12 maj 2009) där Rania och Hassan liksom alla palestinier från Gaza beviljas tillfälligt uppehållstillstånd till den 1 november 2009, talas en hel del om att Rania inte genast berättade att hon hade cancer ( det anses negativt)
Jag är glad idag! Rania och Hassan (som egentligen heter något helt annat), fick idag permanent uppehållstillstånd. Beskedet från Migrationsverket var muntligt och ännu har jag inte läst hur beslutet är formulerat. Men jag är tämligen säker på att verket har beaktat att Rania inte kan få vård för sin dödliga sjukdom i Gaza. Cancer i sig är givetvis inget skäl till uppehållstillstånd – inga sjukdomar är det om det finns minsta skugga av chans till vård i hemlandet, hur dålig den än är. Men när det överhuvudtaget inte finns någon vård att få i hemlandet för den sjukdom man har, som cancer vilken inte kan behandlas i Gaza, då ger lagen utrymme för beviljande av uppehållstillstånd. Och idag fick Rania veta att hon får stanna och vårdas här.