Den 21 mars ställde jag alltså ovanstående fråga både i Svenska Dagbladet och här på sajten. Fortfarande har de så kallade ansvariga inte svarat…
Läs först inlägget Sverige. “The best predictor of future behaviour is past behaviour.” – 4 december.
Den 21 mars 2020 skrev jag en text med rubriken Finns det beredskap i Sverige för det okända antalet – kanske hundratusen – människor som vistas illegalt i Sverige? Jag trodde nog att den texten skulle få andra, så kallade ”mainstream media – msm” att reagera. Men icke. Inte ens trots att Svenska Dagbladet samma dag publicerade min text med nästan samma rubrik.
Klicka på textrutan för att läsa mitt gästinlägg på Svenska Dagbladets ledarsida, illustrerat med en bild av yrvakna strutsar.
I texten frågade jag bland annat:
Hur ser regeringens och myndigheternas planer ut för de grupper som lever helt utanför det svenska samhället?
Såvitt jag vet (jag kan förstås ha missat något), följde ingen upp denna tämligen relevanta fråga. Man låtsades som om jätteelefanten inte stod i de lilla trånga rummet. Trots att man visste att det enligt olika osäkra estimeringar kunde finnas upp till 100.000, kanske något färre, kanske till och med fler människor här som inte hade någon som helst rätt att vistas i landet. Jag skrev:
Finns det någon beredskap kring vad som händer kapacitets- och säkerhetsmässigt när coronaviruset börjar spridas och resultera i smittobärande och insjuknade personer bland det okända antalet – utifrån myndigheternas uppskattningar kanske 100 000 – som vistas illegalt i Sverige? Och bland dem som är analfabeter och inte behärskar svenska och som det är svårt att nå med information om vad den här ytterst smittsamma sjukdomen innebär?
Kommentar: Det visades inget intresse för denna fråga. Inga debatter, inget ansvarstagande från regeringen. Det blev knappt några krusningar på ytan. Inte ens när det började klagas på att så många utomeuropeiska asylinvandrade blev sjuka i större omfattning och dog i större omfattning än svenskar, tog någon annan upp just den här frågan.
Jag undrade också i min text i Svenska Dagbladet redan den 21 mars:
Frågan är hur regeringens och myndigheternas planer ser ut vad gäller de grupper som lever helt utanför det svenska samhället. Vad händer när de blir smittade? Hur ska sjukhus hantera personer ur dessa grupper som med en sannolikt tilltagande desperation kan komma att kräva vård? Hur ska vårdbehövande prioriteras?
I ett ännu mer ansträngt läge kanske det inte ens kommer att finnas intensivvårdsmöjligheter för svenskar och personer med uppehållstillstånd, hur görs då med personer som befinner sig i Sverige illegalt? Varken statsepidemiologen eller någon regeringsföreträdare har hittills berört dessa frågor.
Slutkommentar: Jag undrar fortfarande samma sak, drygt åtta månader senare. Hur mycket har smittspridning skett via dessa människor som Sverige låtit ta sig in i landet utan att registrera sig respektive låtit stanna kvar trots att de fått beslut om utvisning? Och hur ser nu regeringens vaccinationsplaner ut med den vetskap som regeringen måste ha om att det vistas tiotusentals, kanske 100.000 människor här olagligt på grund av den synnerligen otillfredsställande kontrollen av vilka och hur många som befinner sig i landet utan tillstånd?