I en enda notis – Man dödad under stökig fredagsnatt – från TT, publicerad i Svenska Dagbladet den 26 september, vimlade det av märkliga språkliga konstruktioner:
”Lönehelg och milt väder bidrog till oron.”
På vilket sätt kan ”lönehelg” bidra till något?”En man dog efter att troligen ha blivit knivskuren i Kallhäll.”
Blev han knivskuren eller inte? Blev han knivskuren i Kallhäll eller i magen?”På Götgatan på Södermalm misshandlades en man i huvudet”.
Han sparkades väl – eller slogs – i huvudet?”En gärningsman är gripen för modet”.
Hur vet man att det verkligen är ”en gärningsman” som är gripen, om han inte är dömd? ”En man är gripen för mordet” hade varit korrekt.
Längre fram i samma tidning, i en bröllopsannons kan man läsa:
”Vi tänkte bara berätta att vi vigde oss i kyrkan den…”
Suck. Prästen (eller någon annan) viger, brudparet gifter sig.
Svenska är landet Sveriges officiella språk sedan (äntligen) juli 2009. Man ska vårda sitt lands nationalspråk. Men det är kanske inte ”pk” i Sverige där den så utbredda låt-gå-mentaliteten innebär att ”alla måste få tala och skriva precis som de vill, annars kan de känna sig kränkta”.