Läs och lyssna på Ekots inslag här.
Socialtjänsten har i flera fall brustit när det gäller hanteringen av tvångsomhändertagna enligt lagen om vård av unga, LVU.
Justitieombudsmannen (JO) riktar skarp kritik mot flera kommuner. Unga hålls felaktigt inlåsta, släpps ut felaktigt, hanteras felaktigt och slappt på alla sätt. Orsakerna är flera, säger Kerstin André hos JO, bland annat bristande kunskaper och dåliga rutiner:
Om inte det här uppmärksammas i tid så innebär det i praktiken att barn och ungdomar faktiskt blir olaga frihetsberövade. Det vill säga att deras rörelsefrihet är begränsad och de ungdomar som finns på statens institutionsstyrelser institutioner kan utsättas för tvångsåtgärder av olika slag som påminner om mycket om dem som man tillämpar inom kriminalvården.
Människor som inte nödvändigtvis har rätt till asyl eller flyktingstatus i Sverige får det, eller stannar kvar tills de får det. Samtidigt ska två döva, kristna bröder utvisas till Iran. Och en man som levt här i 15 år och aldrig tagit emot en krona i bidrag har nu suttit inlåst i ett av Migrationsverkets förvar och ska prompt utvisas till ett land som helt saknar mänskliga rättigheter. Trots att han har fru och hus här och trots att han kan försörja sig. Han får alltså inte ens söka uppehållstillstånd härifrån, han ska göra det från det hemland som kanske aldrig mer ger honom ett nytt pass. Hittills har inlåsningen av denne man kostat svenska skattebetalare minst 305.000 kronor. Två vietnameser som inte kan utvisas eftersom deras land kallar dem landsförrädare för att de sökt asyl i Sverige och på snart fyra resp fem år inte har låtit dem återvända, är helt utslängda ur alla system för att Migrationsverket vägrar agera enligt lagen. Lagen säger att om det är omöjligt att utvisa någon ska uppehållstillstånd beviljas på grund av hinder för verkställighet. Men mannen som varit här i 15 år och borde kunna få söka tillstånd på anknytning till sin fru härifrån (lagen ger den möjligheten), kostar minst 3.500 kronor per dag som han hålls frihetsberövad. Och vietnameserna får inte en enda krona för att överleva, inte ens 71 kronor om dagen som är det belopp som ensamstående asylsökande får. Sedan den 2 maj står de utanför alla system och är av Migrationsverket hänvisade till att 1) försöka hitta människor som vill ge dem mat och tak över huvudet. 2) bli kriminella och stjäla mat och annat eller råna människor eller 3) ta sina liv.
Att rabbla upp alla områden i samhället där det råder ”bristande kunskaper och dåliga rutiner” går inte. De är för många. Och skulle det ens vara någon idé? Det kommer inte att bli bättre, snarare sämre. I Sverige har enskilda tjänstemän nästan aldrig något verkligt, personligt eller straffrättsligt ansvar för någonting. Oavsett hur skarp kritik JO eller Länsstyrelsen eller JK eller Riksrevisionen eller någon annan kontrollinstitution uttalar så kan de som kritiseras bara rycka på axlarna och agera vidare på samma sätt. Det är den vägen Sverige valt när man tagit bort det personliga ansvaret, tjänstemannaansvaret på 1970-talet. Det är förstås bekvämt att gömma sig i gruppen och tryggt att veta att nästan hur fel man än gör på sitt arbete så ställs man inte till svars för det. Att då en massa människor: brottsanklagade, asylsökande, offer för Försäkringskassans godtycke, tvångsomhändertagna barn och ungdomar etcetera (för att inte tala om skattebetalare) blir lidande, det spelar ingen roll alls i den heliga kollektiva inget-personligt-ansvar-kulturen.
Dessutom: ”De bristande kunskaperna” torde till stor del kunna tillskrivas den dåliga skolutbildningen – svenska elevers kunskaper är i jämförelse med elevers i mängder av andra länder tämligen dåliga, för att inte säga urusla. I Sverige tillåter man till exempel att kring 10 procent av alla som går ut grundskolan är funktionella analfabeter. Och samtidigt finns det folk som vill ta bort läxorna helt så att eleverna lär sig ännu mindre… Det är de som har gått i den svenska skolan som nu, med bristande kunskaper, ska upprätthålla rättssäkerheten och hantera svåra frågor. Stackars alla dem som hamnar som beroende inför någon av dem!
För säkerhets skull, så att inte de som gärna vill missförstå vill missförstå inte gör det: Naturligtvis finns det människor som har klarat sig fint genom det svenska skolsystemet och utbildat sig vidare och är kompetenta och kunniga och gör vad de kan för att agera korrekt och ansvarsfullt. Men alltför många dras in i icke-ansvarskulturen eftersom den är så stark och helt genomförd.