Waldemar Ihrenbrink är en Stockholmsbaserad konstnär som till sin egen stora sorg nog måste räknas som en av de mest missförstådda, emedan den samlade skaran av konstkritiker sedan decennier envisas med att söka djupare meningar i hans tavlor.
Den ytterst lilla, begränsade, och av den professionella konstkritiken opåverkade skaran människor, som på djupet förstår mina, sedan åratal icke existerande konstverk, kan dock känna en viss förundran, parad måhända med en lätt irritation, över just ovannämnda konstkritikers idoga och ständigt framförda analyser av mina icke existerande mästerverk.
För att i viss mån kasta ett litet beskedligt ljus över de virriga skriverier som den förment intellektuella kritikerskara vårdslöst strör över mina konstverk, vill jag exemplifiera recensionen som Alan Davenport förärade mig i Boston Examiner.
Nämnde Davenport hade beskådat min tavla “Vit kvadrat 32 – 56 x 56 cm, olja på duk” på Seeburg Gallery i februari 2015. Vit kvadrat 32 är en vit kvadrat målad i vitt.
Ur The Boston Examiner:
Ihrenbrinks konst på Seeburg Gallery har än en gång visat vägen ut ur den smala sektorn, där samtidskonsten tycks tränga ihop sig. En jublande frigörelse från alla gängse konventioner som får mitt hjärta att vilja slå dubbla slag av pur glädje att sådana vägvisare till konstens framtid finns att uppleva.För en djupare förståelse av Ihrenbrinks skapande, torde särskilt en tavla “Vit kvadrat 32” belysa att formalismen nu är underordnad postmodernismen. Att den råa konceptkonsten hör hemma på sophögen från och med nu, och den finstämda minimalismen firar triumfer.
Sällan har en konstnär så klart och tydligt stakat ut vägen framåt. Ihrenbrink för inte längre en dialog med samtiden – han är dagen efter morgondagen.
Den vita ytan i Vit kvadrat 32, rymmer allt, från de första grottmålningarna i AltaMira till nutidens alla samlade konstsalonger världen över. Det är i våra synapser som Ihrenbrinks konst skapas. Upplevelsen är total och djup.
Den nogräknade vill gärna framhålla att Ihrenbrinks konst inte är fri från referenser, jag instämmer – men i så fall är det riktningsvisande blinkningar till konstnärer, som likt Ihrenbrink, tycks vara på samma väg framåt, men där målet ännu är avlägset.
Så långt Davenport i Boston Examiner.
Som jag sade i inledningen till denna betraktelse, så anser jag att Davenports upplevelse inte gör min konst rättvisa.
“Vit kvadrat 32” visar, att när ingenting är sagt, så behöver ingenting bevisas. Det fattas inte negativa omdömen om min konst, men det lämnar mig tämligen oberörd. Mitt samvete är rent, emedan hänvisningar av vilka slag de vara må, icke existerar.
När skall en större skara än mina trogna följare förstå vidden av min konst? “Vit kvadrat 32” föreställer ingenting. Den är sin kvadrat trogen. En vit kvadrat är en vit kvadrat är en vit kvadrat!
Möjligtvis är Davenport på väg att begripa att konstens framtid, efter alla excesser, är att inte framställa något – först då är den sanna konstnären ärlig mot sig själv och hans samtid.
Mina tavlor föreställer aldrig någonting – om ni ser en “äkta” Ihrenbrink med något som helst motiv är det en förfalskning.
Jag har haft otaliga utställningar utan några konstverk som samtiden tyvärr inte har förstått betydelsen av. De få tavlor som manifesterar icke-konsten går tyvärr för miljonbelopp på gängse auktioner.
“Svarta negationen” exempelvis inköptes av en okänd samlare för 16 milj dollar – ett fyndpris för den tavlan! ”Vit kvadrat 32” såldes för en ännu högre summa, emedan vit är summan av alla färger och svart är frånvaron av all färg.
“Svarta negationen”, emellertid, rönte en djup förståelse hos en fransk konstkritiker (France du jour september 2013) emedan han påpekade att svart rymmer allt som finns. För att citera honom som avslutning på min betraktelse:
“Fermez les yeux – et tu vois!” Blunda och du ser!
Två av Ihrenbrinks mest berömda alster:
