Jag åkte 76:an från Sveriges Television på Oxenstiernsgatan mot Söder, på kvällskvisten. Jag satte mig längst fram på enmansplatsen och ringde en kollega för att beklaga mig över att tekniken spelat mig ett stort och obehagligt spratt och att jag var besviken och frustrerad över att mitt och en annan kollegas utmärkta jobb därför spolierades.
När jag pratat färdigt vände sig busschauffören halvt om mot mig och sa att det vore bra om jag kunde gå längre bak i bussen och prata i mobiltelefon. Jag avslutade samtalet. När tillfället var lämpligt, gick jag fram till honom och sa, vänligt, att det inte råder något mobilförbud någonstans inom trafiken i Stockholm längre. "Det kan du nog ha rätt i", sa han, också vänligt.
Sedan pratade vi en stund om hur störande det är för bussförarna att behöva höra folks privata affärer och allt mellan himmel och jord medan de kör. Jag sa att det kan jag förstå är irriterande och att jag ska tänka på det. Vi kom också fram till att det är lika illa när bussförarna själva pratar högljutt, länge och privat på sina mobiler. Slutklämmen var att vi får försöka bli lite mer hänsynsfulla mot varandra, allihop.
Föraren hette Bernt. Han var trevligt att prata med honom och det var bra att vi kunde föra fram våra synpunkter på ett konstruktivt sätt. Det var ett givande samtal på en buss efter en frustrerande upplevelse på jobbet.
Här finns två andra positiva SL-bloggningar (om det nu heter SL eller om det heter Connex eller något annat):
Hurra för Eva-Lena på 59:an! (25 augusti 2006)
Medaljprydd chaufför (12 mars 2007)