Den 13 mars skriver jag i Svenska Dagbladet under rubriken Svenskfödd får inte folkbokföra sig i Sverige. Rubriken är satt av SvD. Den borde ha lytt: Sverigefödd får inte folkbokföra sig i Sverige. Helena, som det handlar om, är inte ”svenskfödd”, hon är en finländare som föddes i Sverige. Citat ur artikeln:
Helena är sedan fyra och ett halvt år bosatt i Sverige och lokalt anställd på Finlands ambassad. Men hon får inte folkbokföra sig här.
——————–
För att göra det hela ännu mer absurt är Helena född i Sverige och har därför också ett svenskt personnummer. Men hon har bott i Finland sedan hon var två år gammal, och därför överförts till något som heter obefintlighetsregistret.
Och till Finlands ambassad och därmed Finlands ambassadör i Sverige, behagar Skatteverket inte ens skicka ett svar på frågor kring detta, där struntar man både i att frågan ställs av en utländsk beskickningschef (viktigt) och i vad förvaltningslagen 1986:223, 4 § Myndigheternas serviceskyldighet stadgar (viktigast):
Varje myndighet skall lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens verksamhetsområde. Hjälpen skall lämnas i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet.
Frågor från enskilda skall besvaras så snart som möjligt.
Fem månader kan faktiskt inte ens med bästa svenska logik kallas ”så snart som möjligt”! Särskilt som svaret inte har kommit ens efter den tidsrymden…
Och Helena är nu, sedan hon fick följande besked för några dagar sedan – om möjligt ännu mer papperslös än tidigare:
Från UD:s protokollavdelning meddelas att protokollchefen förra veckan har beslutat att id-kort inte längre alls ska beviljas lokalanställda vid utländska beskickningar, inte ens i de fall där de inte är folkbokförda här.
När det påpekades för UD:s protokollavdelning att Helena inte har någon som helst möjlighet att få ett id-kort i Sverige, sades därifrån att hon kan skaffa ett finskt id-kort…
Så Helena, född i Sverige med ett svenskt personnummer som flyttats till obefintlighetsregistret (ja, det heter så!) är alltså, som sagt, nu ännu mer papperslös än hon var när hon åtminstone hade någon form av svenskt id-bevis, nämligen UD:s – även om personnumret på detta id-kort var ”obefintligt”…
Vad Sverige säger till henne är, att hon ska säga upp sig från sin fasta anställning som lokalt anställd vid Finlands ambassad och bli arbetslös. Då kan hon kanske få folkbokföra sig här. Efter fyra och ett halvt år i landet, som hon inte får tillgodoräkna sig eftersom hon varit ”obefintlig” i det svenska systemet trots att hon trampat Stockholms gator under hela den tiden.
Sverige – den humanitära stormakten – är fantastiskt!