En migga om påstått och faktiskt ensamkommande minderåriga asylsökande:
Jag har själv inte jobbat med ”ensamkommande barn”, men jag har kommit i kontakt med dem på annat sätt – exempelvis när deras anhöriga har ansökt om asyl eller när de ”skrivits upp” och och deras ärenden kommit till vuxenprövningen, eller deras PUT återkallats.
Jag vill inte påstå att majoriteten av dem som säger sig vara under 18 år är vuxna. Många är under 15-16 år, som de säger, det är tydligt och det behövs inga tester. Sedan finns det gränsfall där medicinska tester behövs. Och det finns även fall där den sökande helt uppenbart är vuxen och kan ”skrivas upp” utan medicinska åldersbedömningar.
Det är dock sant att i vissa fall har barnprövningen låtit uppenbart vuxna individer passera som barn. Ibland kan det bero på handläggarens och beslutsfattarens inkompetens eller deras rädsla för att ifrågasätta (!). Medierna är ju inte sena på att hugga när det gäller ”ensamkommande barn” och vissa biträden och gode män vill gärna synas i medierna.
Min högst personliga åsikt är också att det är lättare att se skillnaden på en pojke och en vuxen man än på en flicka och en vuxen kvinna. Jag har själv träffat två kvinnor, 29 respektive 27 år gamla, som ansökte om asyl som ”ensamkommande barn”. Deras ärenden kom dock att hanteras av vuxenprövningen när deras rätta identiteter på något sätt, antagligen genom anonyma tips, hade uppdagats och vi också hade fått deras passkopior.
Behöver jag ens tala om att de hade en annan identitet än de uppgav när de framställde sig som ”ensamkommande barn” och att de inte heller kom från det land som de påstått sig komma ifrån. Dessa kvinnor såg unga ut och vem som helst kunde ha trott att de var 16 år…
Kommentar: Man borde lyssna på miggorna, de som faktsikt jobbar på Migrationsverket och är de som utreder och fattar beslut! Det har jag försökt föra ut i många år. Men just miggorna vill man inte lyssna på. Asylsökande ges ofta möjlighet att berätta sina historier offentligt, i olika medier. Allehanda aktivistgrupper och stödföreningar och Svenska kyrkan kommer till tals. Men inte miggorna. Många kommer att ångra att de inte lyssnat på miggorna.