Under vinjetten ”Be my guest” skriver återigen journalisten, kandidaten till Stora Journalistpriset, vinnaren av Guldspaden samt dokumentärfilmaren Nuri Kino.På söndagar går ett samhällsprogram i den turkiska TV-kanalen TGRT-EU. Ett tema var Kriminella ungdomar i Europa. Reportrarna ställer frågorna: Varför blir man kriminell? Vilka blir kriminella? De kriminella ges ett ansikte, en bakgrund, familjerelationer och sätts i sitt sammanhang. Programmet visar att det handlar om människor. De lysande unga reportrarna får oss tittare att fatta hur lätt det är att bli kriminell och hur svårt det är att lämna den banan bakom sig.
Vem blir kriminell? Forskare inom i stort sett alla discipliner har länge kliat sig i huvudet för att presentera vettiga svar på den frågan.
I söndags satt jag på ett fik och pratade med kompisar, det var några akademiker, en krögare, en skomakare och en sångare. Vanliga mellanmjölksdrickande svenskar. Två av dem dömda brottslingar. Ingen av dem DN-prenumerant.
Jag berättade om den stora morgontidningens artikel från samma dag, den som i chockerad ton avslöjar att kriminella inte behöver vara heltidskriminella och se ut som Björnligan, utan kan vara ”vanliga människor”. Eller vad den nu handlade om. Mina vänner fattade ingenting. Jag fattade ingenting. Lever DN:s reportrar i samma värld som vi? Uppenbarligen inte.
Text-TV försökte förklara vad DN hade skrivit, men det är tveksamt om de heller fattade:
”Rånare har ofta vanliga jobb. Värdetransportrån utförs av en liten grupp yrkeskriminella som försörjer sig på brott, hävdar polisen. Men enligt en granskning som DN gjort har många rånare i själva verket fast anställning och en tryggad inkomst.
Tidningen har kartlagt totalt 89 personer som misstänkts eller dömts för värdetransportrån. 36 av dessa har haft fasta inkomster under huvuddelen av den senaste femårsperioden, enligt Skatteverket. Vanligaste inkomstkällan är arbete inom bygg- eller fastighetsbranschen. Många har också eget företag.”
Av ovanstående framkommer ingenting om hur många som varit misstänkta, om vad det innebär att vara misstänkt – inte heller något om hur många som dömts. Märkligt!
Ännu märkligare blir det dagen efter då Folkpartiets Mauricio Rojas skriver att han tagit del av en BRÅ-rapport som offentliggörs på onsdag. Rojas skriver att kriminalitet är förknippad med kulturarv, att det är det som rapporten kommit fram till. Rojas är ju inte att ta på allvar, alla hans teser går ut på att han tycker att han är finare än andra invandrare. Och BRÅ fortsätter att få skattepengar för att med ovetenskapliga metoder utreda.
Jag är assyrier/syrian och vi frågar oss dagligen varför vi, som i hemlandet var de mest underrepresenterade vad gäller kriminalitet, har många brottsbenägna ungdomar i Sverige? Svara på den frågan, Rojas! Jag oroar mig lite för att jag som svarthårig har kleptomani i mina gener, eller kanske något ännu värre. Kan inte Rojas övertala BRÅ att kanske forska fram ett tjuvvaccin också, nu när de två verkar tjäna varandras syften så bra? Eller kanske bara kemisk kastrering direkt på Arlanda?
Själv har jag råkat uppleva att svenska tjänstemän, som sågs som de minst mutbara av alla folkslag, glatt sålde kommersiella lokaler för t ex Svenska Bostäder för hundratusentals svarta kronor. Efter mina och Magnus Thoréns på Ekots avslöjanden tillsattes en korruptionsenheten på åklagarmyndigheten. Sedan kom Skandia, och sen Systembolaget…
En obehaglig insikt hade börjat puttra: svenskar är mutbara! De har tagit emot miljoner och åter miljoner i mutor bara de senaste åren. Rojas är populistisk, löjeväckande och samtidigt tröttsam – så även hans vapenbröder på DN.
Som skattebetalare skulle jag sedan vilja ifrågasätta varför BRÅ:s rapporter gång på gång visar sig vara dåligt underbyggda, amatörmässigt utförda, med otroligt konstiga vinklar. Vem styr egentligen BRÅ? Varför finns det en myndighet som har till uppgift att välja ut grupper för att studera skillnader i dem? Om de valde att studera skillnader i brottsbeteende mellan rödhåriga och brunhåriga skulle de säkerligen komma fram till häpnadsväckande slutsatser.
Något är otroligt ruttet i BRÅ. Flera gånger har jag under min tid som journalist kommit i kontakt med BRÅ-rapporter, tre gånger har jag valt att inte använda dem i rapportering. De höll inte för journalistisk publicering.
Under tisdagen försökte jag få tag i Peter Martins som skrivit rapporten Brott bland svenskar och invandrare, utan framgång. Den assyriska tidskriften Hujådås chefredaktör lyckades bättre. Enligt Musa Esa sa Martins att rapporten handlar om ”vad vi kallar ’registret över misstänkta personer’”. Sedan ska Martins ha betonat att underlaget är byggt på 280.000 personer som under fem års tid varit skäligen misstänkta för brott. Misstänkta, inte dömda! Vad hände med att ingen är skyldig fram tills motsatsen är bevisad?
Det verkar inte BRÅ, Rojas och DN bry sig om. BRÅ får lite publicitet, Rojas får vifta med statlig myndighetsstatistik mot lite alkoholiserade finnar som ovetande ingår i siffrorna, och DN får ännu en debattartikel som helt okritiskt lånar sig till rasism och okunskap baserad på luft.
Tur att min kompis, den blonda värdetransportrånaren från Dalarna, inte läser DN. Han skulle bli helt chockerad.