Det handlade om Laila och ingen annan. Om någon sa emot blev hon skitförbannad.
och:
Hon skulle ha rätt. Hennes röst överröstade alla andra. Jag tyckte inte om henne. Då heller.
Det verkar som om Laila "Phuket, vad är det?" Freivalds inte har förändrats särskilt mycket på de drygt 40 år som gått sedan hon gick i Högre allmänna läroverket i Uppsala. Hennes underlydande på UD verkar rädda för henne, hon ger ett kallt och otrevligt intryck enligt många, särskilt bland tsunamikatastrofens offer. Det handlar fortfarande om Laila och ingen annan!
Laila Freivalds verkar vara mästare på att skylla ifrån sig. Om det fanns ett Nobelpris i frånskyllning så skulle Laila absolut få det. Särskilt om det var ett pris för makthavare som slår neråt och skyller på underlydande. "Priset går i år, liksom förra året, året dessförinnan och förmodligen även nästa år inte helt oväntat till Laila Freivalds!" skulle Horace Engdahl (eller vem det nu skulle vara) förkunna. År efter år efter år, så länge Laila är ute och skyller ifrån sig i offentligheten. Hedersomnämnanden skulle gå till Göran Persson (eller också skulle han dela priset med Laila) och till en mängd andra personer i den socialdemokratiska maktsfären, där frånskyllning har utvecklats till en verklig konst med en helt egen tllhörande vokabulär.
Idag citeras Sveriges utrikesminister så här i Dagens Nyheter:
Däremot vill jag gärna ha en dialog med researrangörerna och en fortsatt utveckling av vårt samarbete för att säkerställa att samhället verkligen kan öka ryggheten för människor som reser.
Ett alldeles lysande exempel på socialdemokraternas frånskyllningsvokabulär! Ett skolexempel på en meningslös mening kryddad med ord som, när man bryter ner det som sägs, bara är staplade efter varandra, men låter bra om man inte lyssnar ordentligt på dem.
Nästa vansinnighet som absolut bidrar till att Laila får Nobels stora frånskyllningspris är det nya, det kreativa:
Hänsyn till UD-medarbetare gjorde att jag inte lyfte luren.
Snacka om omvänt ledarskap! Men lugn, alla UD-medarbetare som nu sitter och biter på naglarna och sliter sina hår i frustration: vi, folket, undersåtarna förstår, vi går inte på den här frånskyllningsvokabulären för ett ögonblick. Vi vet att ni absolut inte är så känsliga och arbetsovilliga att ni inte, vid en jättekatastrof skulle vilja bli "störda" av en engagerad, karismatisk, ledande chef – tvärtom! Men nu har ni ingen sådan chef utan en som liksom försöker påskina att ni är så jobbiga och krångliga att ni hade blivit sura om hon hade ringt och sagt: "Kasta er inte till jobbet, tusentals svenskar är i stor fara, hundratals, kanske tusentals är döda! Vi måste kavla opp ärmarna, spotta i nävarna allihop och bistå våra medborgare om vi så ska jobba dygnet runt!" För er och allas vår skull hoppas jag att ni får en sådan chef någon gång. Den ni har nu är faktiskt inte värd annat än förakt. Och Nobels frånskyllningspris av högsta graden, om det hade funnits ett sådant!