Ovanstående är en underrubrik till journalisten Lasse Granestrands bok med huvudrubriken I Sveriges väntrum. Den kom ut i september och är ett bra försök att beskriva vad som händer på asyl- och flyktingområdet, hur samhället förändras och hur ytligt och inte sällan okunnigt och oinitierat media hanterar denna ödesfråga. Jag har tyvärr inte hunnit läsa boken, den ligger uppfordrande och pockar på min uppmärksamhet på mitt skrivbord. Då och då bläddrar jag i den och tittar på innehållsflrteckningen. Jag vill gärna läsa mer, men hittills har det som sagt inte funnits tid till det.
Dagen efter att jag medverkade i Argument i SVT1 och skrev en artikel i Expressen, den 29 november, pratade jag med författaren Lasse Granestrand, som tyckte att mina inlägg i tv-debatten var bra och tydliga. Själv är jag inte särskilt glad åt att det viktiga ämnet rasslades igenom med sex debattdeltagare på 20-25 minuter (läs här), men det var förstås trevligt att höra att Lasse Granestrand ändå tyckte att det fanns en mening med inslaget i Argument.
Efter att tidigare på dagen via mejl ha blivit påhoppad av en anonym (givetvis, fegisar finns det gott om!) person som tyckte att min artikel i Expressen var "ett sätt att för dig personligen plocka poäng bland personer som inte känner till att detta inte är något nytt förslag", var det en lättnad att höra att också Lasse Granestrand – i sin bok som jag alltså inte hunnit läsa än – hade varit inne på samma tankar som jag. Alltså att man borde titta på olika lösningar på ett gigantiskt problem, bland annat om det skulle gå att låta asylsökande söka asyl redan på plats. Den anonyma mejlaren skrev att "du får det att låta som om det är en ny idé som du själv kommit på men faktum är ju att det är ett alternativ som många tidigare föreslagit i olika versioner". Jaha!? Och? Som om en tanke endast har kunnat tänkas av en enda person! Den anonyma brevskrivaren har inte ens någon aning om hur länge jag haft dessa tankar och när jag första gången tänkte dem och framförde dem. Den fega mejlaren har bara sett min artikel i Expressen och tror att det är där min tanke "kläckts" för första gången. Människan verkade dessutom ha den märkliga inställningen att jag inte borde ha framfört tanken eftersom andra redan gjort det (mig ovetande…): "…och då känns din artikel mest som ett sätt att för dig personligen plocka poäng bland personer som inte känner till att detta inte är något nytt förslag." Man baxnar! "Plocka poäng"??? För vad, av vem – vad då för "poäng"?
Det här är tydligen sådant man får räkna med från fega typer som kanske inte själva gör så värst mycket vettigt när man skriver i tidningar eller medverkar i radio och tv. Det är obehagligt, men det är inte ovanligt bland svenskar att anonymt anklaga dem som gör saker och som får medieutrymme när de själva inte gör något som uppmärksammas av någon.
Tillbaka till Lasse Granestrands bok. Jag ska läsa den och jag tror att det vore bra om många andra också gjorde det. Den handlar om en av de viktigaste samhällsfrågorna i vår tid som berör oss alla, och den innehåller många intressanta kapitel. Det som jag är mest intresserad av är avsnittet om Mediernas dramaturgi, så jag börjar nog med det. Och så återkommer jag längre fram med reflektioner kring boken.
Ytterligare lästips: mina inlägg under kategorirubriken Asyl&Migration.