Mina tankar kring kring grundstadgarna för Alfred Nobels testamente och Nobelstiftelsens val av gäster till Nobelfesten den 10 december varje år
Det är Nobelstiftelsens styrelse som bjuder in till Nobelfesten varje år den 10 december på Alfred Nobels dödsdag. Styrelsen hade inte heller år 2022 sett någon anledning att ompröva sitt tidigare beslut att bjuda in samtliga ledare för de partier som invalts i Sveriges riksdag utom partiledaren för ett av dem (Sverigedemokraterna) och i ett pressmeddelande, utan att kommentera själva frågan, meddelat:
Nobelpriset vilar på en respekt för vetenskap, kultur, humanism och internationalism. Den respekten ligger även till grund för de insatser som firas och uppmärksammas när Nobelpristagare och gäster från hela världen bjuds in till Nobelprisutdelningen och banketten den 10 december varje år.
I ”Grundstadgar för Nobelstiftelsen,
gifna Stockholms slott den 29 Juni 1900”
(Svensk författningssamling Nr 63)
anges om dess förvaltning följande:
Inte utländska medborgare, inte kvinnor. Vilket var fullt förståeligt, och det i närmaste självklart, vid den tid då testamentet och grundstadgarna skrevs.
Men i stiftelsens grundstadgar finns inget som antyder att vissa personer, som till exempel en demokratiskt vald partiledare för landets näststörsta riksdagsparti, inte ska bjudas in till Nobelfesten och diskrimineras, jämfört med alla andra partiledare. Faktiskt tvärtom. För när man läser grundstadgarna blir man positivt överraskad över hur vidsynt och tolerant Alfred Nobel var redan 1895 då hans testamente upprättades, alltså för 128 år sedan. Trots att synen på kvinnor var en helt annan då, liksom för den delen också på ”utlänningar”.
På flera ställen i testamentet ger Alfred Nobel uttryck för just vidsynthet och tolerans, vilket citeras i grundstadgarna för Nobelstiftelsen, något som nuvarande Nobelstiftelse aldrig lyfter fram och inte verkar anse ska genomsyra dess handlande och agerande idag, 128 år senare. Några exempel:
Och:
Och:
Ingenstans i sitt testamente har Alfred Nobel heller angett något om ”värdegrund” eller visat prov på att han skulle ha hyst en diskriminerande syn på människor eller krävt att pristagare ska ha en viss ”människosyn” eller ha vissa värderingar. Ingenstans i Alfred Nobels grundstadgar eller testamente kan jag finna något som skulle kunna stödja Nobelstiftelsens styrelseledamöters beslut till att välja att av åtta riksdagspartiers ledare bjuda in sju.
Oavsett vad stiftelseordföranden och stiftelsens ledamöter må ha för personliga åsikter och tyckanden om den partiledare, vars parti är det näststörsta i Sveriges riksdag och även utgör en del av underlaget för Sveriges regering, så agerar de knappast i Alfred Nobels anda när de inte bjuder in honom men däremot bjuder in personer från en hårdför, omänsklig diktatur, som Irans ambassadör. Jag har svårt att tro att Alfred Nobel hade tyckt att det var ett bra val av gäst, om han hade levt.
Slutord: Texten handlar inte om partiet Sverigedemokraterna som sådant, den kunde lika gärna handla om till exempel Vänsterpartiet om det var dess partiledare som uteslöts från Nobelfesten. Den handlar om mina tankar kring hur Nobelstiftelsens styrelse agerar och vad den vidsynte och tolerante Alfred Nobel angett i sitt testamente som ligger till grund för Nobelstiftelsens arbete och till att det alls delas ut priser i hans namn och att det överhuvudtaget finns en Nobelstiftelse och en styrelse för en sådan.