Det har sagts och sägs, skrivits och skrivs mycket om att några personer har bränt upp en bok, en koran, och sparkat på en annan bok, också en koran. Att det upprör en del människor är förståeligt, själv är jag helt emot bokbränning överhuvudtaget om det så gäller Bibeln, koranen eller någon annan skrift eller bok, vilken som helst. Men jag skulle inte drömma om att agera emot, i ett fritt och demokratiskt land, grundlagsstadgade rättigheterna som innefattar åsikts- och yttrandefrihet. Rättigheter enligt vilka man också får bränna vilka böcker man vill samt avbilda och uttala sig precis hur man vill om religiösa händelser och religiösa gestalter.

Upprörda röster har höjts med krav på förbud, straff etc för att koranen ”skändats”. Men förbud mot hädelse eller överhuvudtaget just det som nämns i stycket ovan, finns inte i en sekulär stats lagstiftning. Och hur illa en del än tycker om det, så är det svensk lag och rätt som gäller i Sverige. Precis som det i deras ursprungsländer är dessa länders lagar som gäller där. Krav på förbud, och att den som bränner just koranen på något sätt ska bestraffas, måste därför lämnas därhän. Den som inte gillar andras åsikter och rätt att bränna för dem kanske misshagliga böcker, får leva med det. Sverige är som sagt ett sekulärt land där man inte har någon särskild lag eller förordning som specialbehandlar islamiska skrifter liksom inte heller kristna eller andra trosuppfattningars dito.

 Klicka på textrutan för att läsa artikeln på Dagens Nyheters sajt.

När det gäller den danske provokatören skriver Dagens Nyheter:

– Det finns utrymme i utlänningslagen att ge personer inreseförbud ifall de kan antas komma att begå brott, säger Calle Persson, presstalesperson för polisen i region Syd.

Rasmus Paludan delgavs beslutet om att han förbjuds att resa in i landet i två år. Det är ett beslut som han kan överklaga till Migrationsverket.

Kommentar: Men om koranbränning eller sparkande på en koran (eller annan skrift eller bok) inte är brott, vilket brott är det då som Polisen ”antar kan komma att begås”? Hur och för vad är det som Polisen utmäter ett straff som går ut på avvisning och två års inreseförbud? Med vilken lag som grund? Alltså lag som övertrumfar grundlagens åsikts- och yttrandefrihet. Lag där ”hädelse” inte längre finns eftersom Sverige är ett sekulärt land. Och:

Tänkvärt: Skulle en muslim med mellanösternbakgrund och med danskt medborgarskap, som i Sverige bränt en bibel ha avvisats och dömts till två års inreseförbud till Sverige? Jag menar bara som ett exempel på likhet inför lagen. Vad det nu är för lag som Polisen använt sig av i fallet med den koranbrännande dansken…

I en tweet av den i allra högsta grad lagkunnige Krister Thelin, som bland mycket annat varit ledamot av FN:s kommitté för mänskliga rättigheter i fyra år, uppmärksammas alla som läser § 48 i dokumentet Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter som antogs av FN:s kommitté för mänskliga rättigheter vid dess 102:a session i Genève 11-29 juli 2011:

Förbud mot yttringar som visar bristande respekt för en religion eller andra trosuppfattningar, inbegripet lagar om hädelse, är oförenligt med konventionen, utom under de omständigheter som avses i artikel 20.2 i konventionen. Sådana förbud måste även vara förenliga med de strikta kraven i artikel 19.3 och i artiklarna 2, 5, 17, 18 och 26. Följaktligen är det till exempel inte tillåtet att sådana lagar särbehandlar till för- eller nackdel för en eller vissa religioner eller åskådningar eller favoriserar vissa trosbekännare framför andra, eller troende framför icke-troende. Det är inte heller tillåtet att använda sådana förbud för att förhindra eller straffa kritik av religiösa ledare eller kommentarer om religiösa läror och trossatser.

Kommentar: De två sista meningarna är så tydliga och klara att de knappast kan missförstås av någon.

I sammanhanget finns också anledning att påminna om fallet pastor Åke Green. Jag minns det mycket väl. Efter att han dömts för ”hets mot folkgrupp” (homosexuella, hur nu de kan vara en ”folkgrupp”) i tingsrätten 2004, friades han av Hovrätten och Högsta domstolen 2005 med hänvisning till den yttrandefrihet och religionsfrihet som garanteras av Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Sverige hade ratificerat konventionen redan 1952.

Åke Green höll den 20 juli 2003 i sin församling i Borgholm på Öland, en predikan om homosexualitet kallad Man och kvinna – Guds skapelseordning. Framför allt följande stycke ur Greens predikan uppmärksammades stort i massmedierna:

Sexuella abnormiteter är en djup cancersvulst på hela samhällskroppen. Herren vet att sexuellt förvridna människor kommer att våldta djuren. Inte heller djuren går fria från människans sexuella behov och branden som är tänd i en människa. Utan till och med detta kan man ägna sig åt.

Det var detta ”fallet Green” handlade om. Ytterst obehagligt för många och att hans predikan växte avsky och ilska är fullt förståeligt. Icke desto mindre ansågs han ha haft rätt att uttrycka dessa åsikter när han frikändes för ”hets mot folkgrupp” i högsta instans.

I Finland var den siste som dömdes för hädelse författaren Hannu Salama, för några fräna utfall mot Jesusgestalten och den kristna tron i sitt mest kända verk, Juhannustanssit 1964 (på svenska Midsommardansen). Romanen väckte våldsam uppståndelse. Författaren åtalades för hädelse och dömdes till tre månaders villkorligt fängelse, men benådades av president Urho Kekkonen 1968. Texten censurerades till en början och ursprungsversionen av Midsommardansen utkom först 1990.

I Biografiskt lexikon för Finland kan man läsa:

Hannu Salama har som författare och opinionsbildare framstått som ett fenomen i Finland alltsedan 1960-talet. Hans böcker och ställningstaganden har väckt stormiga diskussioner. Särskilt romanenMidsommardansen(1964) väckte för finländska förhållanden ett aldrig tidigare skådat litterärt krig: romanen anklagades för hädelse och brist på moral. Ärkebiskop Martti Simojoki anklagade boken för att vara omoralisk: han ansåg att den var anstötlig och sårade den religiösa känslan.

Med tiden kom dock Salama i egenskap av nationell oliktänkare att bli en del av den etablerade litteraturinstitutionen.

Slutreflektioner: Att bränna en bok – koran eller bibel eller någon annan skrift – kan knappast utgöra ”hets mot folkgrupp”. På vilket sätt skulle brännandet av en bok innebära ”hets” och mot vilken ”folkgrupp” skulle den göra det? Muslimer är ingen folkgrupp. Kristna är ingen folkgrupp. De är människor med olika religiös tro från helt olika folkgrupper, spridda över hela världen.

I 16 kap 8 § brottsbalken anges att ”hets mot folkgrupp” är att

    1. uppsåtligen,
    2. i uttalande eller i annat meddelande som sprids,
      1. hota eller uttrycka missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt ursprung, etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck.

Att det i en del människors ögon är obehagligt och otrevligt att man bränner en koran kan inte hjälpas. Det går utmärkt att fortsätta att leva sina liv trots det obehaget, trots att man känner sig kränkt. Man kan inte börja bränna bilar och skolor, förstöra andras egendom och kasta sten på poliser om någon har bränt en koran! Det är obehagligt och det är brottsligt!

Vare sig hot eller eller missaktning mot någon folkgrupp tycks ha uttalats eller spridits i något meddelande i och med att man bränt en koran. Låt oss slippa inskränkningar i åsikts- och yttrandefriheten. Vi ska inte tumma på de rättigheterna och börja stifta speciallagar som inte hör hemma i ett sekulärt och fritt land.

Brasklapp: Än en gång upprepar jag att jag själv är helt emot brännande av både koraner och biblar liksom också andra sorters böcker. Jag är samtidigt helt för den åsikts- och yttrandefrihet som sedan 1992 är inskriven i den svenska grundlagen.

 

© denna sajt.