Regeringen har nu, många år för sent, lagt ett förslag om att det sätt att se på åldersbedömning som jag otaliga gånger fört fram som en bra modell – och som används i Finland – ska användas också i Sverige:
Migrationsverket ska informera den sökande om att konsekvensen av att ett nekat samtycke till medicinsk åldersbedömning utan godtagbar anledning, kan bli att han eller hon bedöms ha fyllt 18 år.
Äntligen, minst tio år för sent, ska också detta självklara införas, som givetvis borde ha gjorts av Migrationsverket under alla år, men som verket underlåtit att göra:
Migrationsverket ska så snart som möjligt efter asylansökan göra en åldersbedömning och fatta ett tillfälligt beslut om ett ensamkommande barns ålder, om det finns skäl att ifrågasätta att sökanden är under 18 år, men det samtidigt inte är uppenbart att han eller hon är vuxen.
Här finns promemorian Åldersbedömning tidigare i asylprocessen (Ds 2016:37) att läsa i sin helhet.
Här är länkar till en bråkdel av mina texter om åldersbedömning och ensamkommande påstått och faktiskt minderåriga asylsökande genom åren :
Finland: Antalet minderåriga asylsökande minskar – 4 januari 2010. Ur texten:
En orsak till att antalet minderåriga asylsökande har minskat är att åldersbedömningen har blivit strängare.
Helsingforspolisen testade i fjol drygt 60 asylsökande som sade sig vara minderåriga. Av dem visade sig två tredjedelar vara över 18 år gamla.
En anställd vid ett HVB för ensamkommande minderåriga asylsökande om Laholms kommuns utvidgade ”barnbegrepp” m.m. – 25 juli 2012. Ur texten:
En migga: ”Jag läste också om en miggas frustration över att personalen på ett boende skrattade åt Migrationsverket då många var äldre än de påstod till handläggaren och att en syster och bror i själv verket var mor och son.”
Hur många ensamkommande barn är vuxna? – 5 oktober 2014, min text i Svenska Dagbladet. Ur texten:
327 av de 637 (51 procent) ensamkommande asylsökande som sade sig vara minderåriga och kom till ett danskt asylcenter under åren 2011 och 2012, visade sig efter rättsmedicinsk undersökning ha ljugit om sin ålder, och var över 18 år. De första fyra månaderna 2013 var tre av fyra (75 procent) testade flyktingbarn över 18 år, enligt Justitieministeriets statistik.
”Erfarenhetsmässigt har det visat sig, att en stor del av de asylsökande som testas, uppskattas vara vuxna. Vi ålderstestar därför, när det finns en misstanke om att den sökande inte är minderårig”, säger kontorschef Bjørn Hørning hos Udlændingeservice.
Replik och slutreplik i Svenska Dagbladet om ”ensamkommande barn” – 8 oktober 2014. Ur texten:
”Asylkommande ungdomar”? Ja, det är ju innovativt och praktiskt att ha en sådan benämning på ett i det närmaste permanent och växande fenomen som i Sverige är stort och framträdande, till skillnad från i, till exempel, de nordiska länder jag jämfört med i artikeln. Där deras barnläkare och andra alltså anser, att det går att göra åldersbedömningar. Men nu är det bara det, att jag i min artikel inte skrev ett ord om åldersbedömningar och hur de går till! Vilket jag påpekar i min slutreplik, som också den har publicerats på Svenska Dagbladets ledarblogg, direkt efter barnläkarnas text.
En migga berättar om totalhaveriet vad gäller minderåriga asylsökande, konsekvent av Migrationsverket, svenska politiker och medier kallade ”ensamkommande barn” – 9 februari 2015. Ur texten:
En migga: Av alla EU-länder är Sverige det enda landet vars läkarkår, politiker, journalister med flera anser att det är fult eller olämpligt att ge en papperslös ensamkommande asylsökande som säger sig vara minderårig en möjlighet att göra detta sannolikt genom en medicinsk åldersutredning, om det finns tveksamheter om att den sökande faktiskt är minderårig.
Migrationsverket: ”Vecka 30 utgjorde ensamkommande barn 21,5 % av totala antalet asylsökande i Sverige.” – 29 juli 2015. Ur texten:
Är jag verkligen den enda som i åratal tyckt – och fortfarande givetvis tycker – att man i Sverige ska lära sig av övriga Norden när det gäller att hantera asylsökande ”ensamkommande barn” (i de andra nordiska länderna kallade ”minderåriga asylsökande”) lite närmare? I övriga Norden görs ju åldersbedömningar vid tveksamhet kring den asylsökandes uppgivna ålder och i Finland, t.ill exempel gäller att:
Om sökande eller anknytningspersonen vägrar genomgå undersökning utan godtagbar orsak, behandlas han eller hon som myndig.
Finland. I två fall av tre visar sig den asylsökande som undersöks vara äldre än han sagt sig vara. – 28 september 2015. Ur texten:
Rättstandläkaren Vivian Visnapuu:
– Förra året räknade jag att 65 procent av dem som myndigheterna misstänkt var över 18 år också var det.
Det är detta imbecilla förhållningssätt över hela linjen, inte bara vad gäller ”ensamkommande”, som störtat Sverige i det fördärv det nu befinner sig i – 8 november 2015. Ur texten:
15 år, sålde sina får och kor, fixade resan till Europa och Sverige själv och talar klanderfri engelska. Och ser minst tio år äldre ut. Ringer det verkligen inga klockor någonstans?
Tio år för sent, men heder åt de två reportrarna på Sveriges Radio som på riktigt verkar anstränga sig för att försöka att ge en mer nyanserad och sann bild av dem som kallas ”ensamkommande barn och ungdomar” – 14 december 2015. Ur texten:
Hur som helst, inslaget tog för första gångensåvitt jag vet, i Public Service upp problematiken (ja, för det är problem) med den enorma inströmningen av påstått och faktiskt minderåriga asylsökande i Sverige, på ett försiktigt verklighetsbaserat sätt. Heder åt de två reportrarna som på riktigt verkar ha ansträngt sig för att, tyvärr tio år för sent, försöka ge den bild av det här asylområdet som så många av dem som möter verkligheten har. Att det här är en kategori unga män som skickats till Sverige av föräldrar och släktingar i hopp om ett bättre liv för dem själva och för familjerna. Utan asyl- eller skyddsskäl så som de anges i utlänningslagen.”Ett bättre liv”, ”en bättre framtid” är vare sig skyddsgrundande eller – ännu mindre – skäl för flyktingstatus.
Sverige är ett icke rättssäkert svikarland – larm om vuxna ”ensamkommande barn” har ignorerats under många år – 18 februari 2016. Ur texten:
Vuxna män har satts i skolklasser med 14, 15, 16-åriga flickor och i familjehem med ungdomar i den åldern, medan de själva varit vuxna män som till och med frågat efter medel mot håravfall. Vi skattebetalare har i alla år tvingats bekosta oerhört dyra boenden, gode män, skolgång etc åt vuxna män som ljugit om sin ålder och vem vet vad mer de ljugit om. Sina namn? Sin nationalitet? Sina (obefintliga) asylskäl?
Finland. ”Det är viktigt att bestämma den asylsökandes ålder eftersom åldern har betydelse för många lagstadgade rättigheter och skyldigheter t.ex. när det gäller barnskydd, läroplikt, straffrättsligt ansvar, arbetsliv och ingående av äktenskap.” – 17 april 2016. Ur texten:
Finland. Gedigna åldersbedömningar görs alltså vid myndighets eller annans misstanke om att en asylsökande som säger sig vara minderårig, inte är det. Åldersbedömning görs också i de fall där den unge asylsökande inte visar några id-handlingar.
Migrationsöverdomstolen: ”Den asylsökande har emellertid bevisbördan för sin ålder och om han inte kan göra sannolikt att han är underårig ska han betraktas som vuxen.” – 11 september 2016. Ur texten:
Hur många gånger behöver detta upprepas?
Det finns många, många fler texter om dem som endast i Sverige kallas ”ensamkommande barn” på bloggen. Man kan till exempel söka på ordet ”ensamkommande” för att hitta alla texter där det ordet ingår. Eller använda sökord som ”minderårig” ”åldersbedömning”, ”ålderstest”, ”åldersbestämning”. Etc.
Till slut: Jag hör inte till dem som ursäktar att man nu från regeringens håll (minst ett decennium för sent) ska stoppa den katastrofala vanskötseln av det oerhört viktiga och fruktansvärt dyra området ”påstått och faktiskt minderåriga asylsökande” med orden:
Bättre sent än aldrig.
Absolut inte. Jag hör till dem som anser att de, som åsamkat oss alla och landet både skada och mångmiljardkostnader som hade undvikits om man som en självklar del i asylprocessen hade gjort åldersbedömningar, på något sätt borde kunna ställas till svars för det. Men tjänstemannaansvaret togs bort 1974 och varken tjänstemän eller några andra (regeringar, riksdagar, Migrationsverkets generaldirektörer, medier) behöver i Sverige ta personligt ansvar när de gravt misskött sina uppdrag.
© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka till originalinlägget.