En migga berättar om den kaotiska perioden september 2015 – januari 2016. Här kan man läsa del 2 och del 3
Del 1. Hösten 2015 kommer för alltid att vara historisk för Migrationsverket.
Hösten 2015 kommer för alltid att vara historisk för Migrationsverket. Vi har aldrig haft så mycket att göra som vi hade då. För er som inte vet det så kom det nästan 163.000 asylsökande förra året. Månaderna september 2015 till och med januari 2016 var de tyngsta någonsin för oss. Vi var tvungna att, för säkerhets skull, ha beredskap varenda helg ifall en buss med asylsökande plötsligt skulle komma.
På vår enhet var vi tvungna att bemanna kontoret konstant dagtid för den händelse att någon bara dök upp och ville söka asyl, det hände faktiskt under den här perioden. Vi hade kanske två, tre stycken varje vecka som tagit sig hit och ville göra en asylansökan. De hade åkt med lastbilar som passerat genom en stor del av Europa och där den sista anhalten var Sverige. Jag har kollegor som grät av utmattning och desperation under den här perioden på grund av det kaos som uppstått. En del kollegor sa upp sig för att de inte orkade med det tryck som rådde just då, fördelningsenheten (det är de som skickar ut de sökande till vald enhet runtom i Sverige efter att de gjort en asylansökan) skickade bussar till varje enhet oavsett om det fanns platser eller inte. Vi fick bland annat två bussar med sökande som vi inte hade en aning om var vi skulle hysa. Tack vare hjälp från andra enheter inom Migrationsverket lyckades vi lösa problemet, men det var inte lätt och det var dessutom väldigt resurskrävande.
Vår chef ringde och frågade sina chefer varför de skickar asylsökande till oss utan att vi har platser för dem, det enda svaret hon fick var ”lös problemet”. Som sagt: vår enhet hade tur, vi kunde lösa problemen men det fanns enheter som inte hade samma tur och där sov de sökande i bussarna eller i receptionen på enheten dit de kommit. Jag önskar att media bättre hade dokumenterat det kaos som började då, för ganska precis för ett år sedan. Men det många medier gjorde var att köra snyfthistorier om att asylsökande var tvungna att flytta till boenden i urskogen eller var tvungna att sova i en buss.
Migrationsverket massanställde cirka 2.000 personer under denna korta period för att klara av trycket.
Vad som hände med oss, personalen på Migrationsverket, hur vi mådde och hur vi klarade den omänskliga pressen under denna period, det har jag aldrig sett Uppdrag granskning göra ett program om.
Kommentar: Tack till miggan som berättar!