En migga: ”Vi har mängder med libaneser som stannat kvar här i tio år med utvisningsbeslut.”

Ännu ett stycke vardag på Migrationsverket. En migga berättar:

Idag kommer jag att sitta och tala med libaneser som stannat kvar i Sverige utan tillstånd i tio år. De är snart inne på sin tredje asylvända, alltså. Men de kommer nu, från den 1 juni, att förlora dagersättningen och den bostad Migrationsverket tillhandahållit (gratis) i tio års tid. Det ska jag informera dem om idag. Det blir nog glada miner…

Vi har mängder med libaneser som stannat kvar här i tio år trots utvisningsbeslut. Samtliga ärenden är överlämnade till polisen för verkställighet för länge sedan, men ingenting händer. Orsaken sägs vara libanesiska myndigheter och att det tar lång tid att få fram resehandlingar.  Tio år… Det har gjort att svenska myndigheter inte ens bryr sig om att verkställa deras ärenden. Libanesernas (och andras, i samma situation) ärenden läggs bokstavligen på hög i väntan på preskription.

I princip alla jobbar svart.

Sen gifter de sig och/eller skaffar barn och får uppehållstillstånd här på anknytning eller söker uppehållstillstånd på grund av arbete. Grundkravet för att kunna göra det är att man kan uppvisa sitt pass, och oftast dyker då det pass plötsligt upp, som varit helt omöjligt att ordna fram på tio år för att de ska kunna utvisas från Sverige.
—————————-
Försenad, men ändå, dök så småningom en av libaneserna upp. Mötet blev oväntat odramatiskt. Kvinnan förstod nog själv det konstiga i att hon tillåtits bo kvar här i tio år i ett boende som tillhandahållits av samma myndighet som bestämt att hon inte har rätt att vistas i landet.

Ja, faktiskt! Hon höll nu på att ordna fram pass. Hon tyckte dock att det var hemskt orättvist för ingen hade sagt till henne att hon behöver återvända. Jag påpekade lite försynt att hon ju fått beslut om utvisning redan för nästan tio år sedan och undrade vad hon egentligen trodde att ett beslut om utvisning innebar.

© denna sajt. Vid citat, vänligen länka till originalinlägget.