Nu blir det bara ”curiouser and curiouser”, som Alice i Underlandet sa. Och Franz Kafka såg tillvaron som en labyrint ur vilken människan inte finner någon utväg.
Ungefär så, både ”curiouser” och labyrintiskt är det att försöka följa Migrationsverkets vindlingar. Men eftersom jag följt asyl- och migrationsfrågor i 20 år, varit asylombud i 14 år och i snart tio år haft kontakt med en kader av miggor som hållit mig och intresserade läsare (det borde vara precis alla) informerade om vad som sker innanför verkets väggar, så iglar jag mig fast och försöker förklara och ge en så korrekt bild jag kan av detta statliga verks handlande och icke-handlande.
Mycket har sagts och skrivits om den – i det närmaste – obefintliga åldersbedömning som ofta skulle behöva göras av asylsökande som uppger att de är minderåriga (länkar till en bråkdel av vad som skrivits om detta finns längst ner). Följande kommunikation utspann sig på Twitter den 31 mars, dock kom Migrationsverkets kommentar idag, den stora skämtardagen 1 april:
Vad Migrationsverket hänvisar till är detta: Migrationsverket ändrar sitt arbetssätt kring medicinska åldersbedömningar, daterat 2015-09-04:
Migrationsverket anpassar nu sin praxis för medicinska åldersbedömningar till en dom i Migrationsöverdomstolen (MiÖd). Konsekvensen av detta är att den asylsökande själv får ta initiativ till att låta genomföra en medicinsk åldersbedömning.
Migrationsverkets rättschef Fredrik Beijer vrider lite på orden för att ge dem en något annan nyans och mening än den som ges i MiÖds dom. Han säger:
Migrationsöverdomstolen har i sin dom förra året skrivit att Migrationsverkets utredningsansvar är uppfyllt när vi informerat om möjligheterna att genomföra en medicinsk åldersutredning. Den nya rättsliga kommentaren lägger vår ambitionsnivå i linje med Migrationsöverdomstolens dom.
Men i Migrationsöverdomstolens dom UM 2437/13, som kom den 11 februari 2014 – det vill säga 1,5 år innan ovanstående skrevs av Migrationsverket – sägs följande i klartext:
Den asylsökande har emellertid bevisbördan för sin ålder och om han inte kan göra sannolikt att han är underårig ska han betraktas som vuxen.
Det är alltså Migrationsverkets sak att kräva – inte erbjuda – att åldersbedömning görs i tveksamma fall och om den asylsökande inte går med på det, skriva upp vederbörandes ålder så att han hanteras som vuxen. Och det här sägs också i domen:
Då NN inte genom skriftlig bevisning eller muntlig utredning kunnat göra sin ålder sannolik har Migrationsverket erbjudit honom att genomgå en medicinsk åldersbedömning. Genom denna handläggningsåtgärd har alltså getts tillfälle att på medicinsk grund göra den uppgivna åldern sannolik och därmed uppfylla sin bevisbörda.
Detta är inte detsamma som det Fredrik Beijer skriver om att ”Migrationsverkets utredningsansvar är uppfyllt när vi informerat om möjligheterna att genomföra en medicinsk åldersutredning”!
Fredrik Beijer – och därmed Migrationsverket – verkar medvetet försöka kasta grus i ögonen på dem som försöker följa vindlingarna och lappkasten på asylområdet, här med betoning på området åldersbedömning av asylsökande som säger sig vara minderåriga. Men den som orkar läsa och jämföra och tänka och läsa mer och borra sig in i lagar och domar, uppblandat med vad jag uppfattar som snömos från Migrationsverket,
En migga kommenterar det hela så här och använder också ordet ”snömos”:
Rent snömos. Det handlar ju inte om domen egentligen utan om ifall Migrationsverket skulle kunna hitta vägar för att få till stånd åldersbedömningar. Flera alternativ finns ju. Exempelvis att man anställer egna åldersbedömningsexperter eller upphandlar tjänsten från privata aktörer. Eller som regeringen föreslagit, att Rättsmedicinalverket kan göra dem.
Alla de här initiativen hade verket kunnat ta för länge sedan, men istället har ledningen valt att inte göra något alls. Den försöker nu gömma sig bakom en dom i Migrationsöverdomstolen för att dölja det faktum att verkets hantering av åldersbedömning är ett haveri utan dess like.
Miggan fortsätter:
Migrationsverket måste klara av att lösa sina uppgifter och inte räkna med att regeringen ska gå in och detaljstyra verksamheten varje gång en dom sätter käppar i hjulen.
Är målet att ha en rättssäker prövning så får man bannemej se till att lösa det, och aktivt leta efter lösningar. Inte bara sitta där som apatiska hösäckar som väntar på att regeringen ska träda in efter att haveriet redan inträffat.
Nej, detta med åldersbedömningar är något som Migrationsverket verkligen misskött och måste se till att lösa. Visst, barnläkarna har obstruerat så man kan lägga viss skuld på dem, men samtidigt:
Varför ska ens barnläkare vara involverade? Bevisbördan ligger ju ändå på den sökande!
Hade Migrationsverket haft en mer uppstramad handläggning så hade problemet aldrig uppstått…
Kommentar till miggans ord om barnläkarna: Nej, det behövs absolut inga barnläkare för att bedöma åldern på personer som säger sig vara 16, 17 år men ter sig äldre! Det som behövs är det som specialisten i ortopedi och handkirurgi, Nenad Zeba, framhållit i sin artikel på Dagens Samhälle den 29 mars under rubriken Fel påstå att vi inte vill göra åldersbedömningar:
Föreligger minsta tveksamhet kring den uppgivna åldern röntgas vänster handled för att precisera behovet av en hel åldersprövning. Om resultatet visar att personen helt klart är under 18 år återförs ärendet till Migrationsverket och ansökan prövas som för en minderårig.
Regeringen måste slå näven i bordet, det måste bli ett slut på denna slöhet och oförmåga hos det statliga verket att hantera en för Sverige på alla sätt ytterst viktig fråga: Hur gamla är de ”ensamkommmande barnen”. Av alla anledningar som redan angetts ett otal gånger måste det bli ordning på detta – så som det är och har varit i åratal i de övriga nordiska länderna. Det behövs absolut inga fler utredningar, remissrundor, utlåtanden, rekommendationer eller andra krumbukter!
Det enda som behövs är det som jag har skrivit och som miggorna har påpekat i åratal här på bloggen; som kommunalrådet i Österåker skriver och som även allt fler i andra kommuner börjat ta upp. Anlita omgående läkare som Nenad Zeba att utföra åldersbedömningar i enlighet de vetenskapligt beprövade metoder som sedan länge används i andra länder, inte minst i Norden, för att komma fram till om en person kan vara 16 eller 17 år eller är betydligt äldre. Gör det nu!
Här följer ett batteri av länkar till mina och miggornas texter sedan många år tillbaka i frågan om åldersbedömning av asylsökande som säger sig vara minderåriga, men inte styrker sin ålder och där det finns misstankar – eller rentav är uppenbart – att personerna inte är under 18 år:
• Anställd vid hem för ensamkommande minderåriga asylsökande: ”Jag kan inte med gott samvete fylla i information som du vet inte är korrekt.” – 27 april 2012
• En migga om nya instruktioner från rättschefen avseende ”ensamkommande barn” – 2 maj 2014
• En migga berättar om totalhaveriet vad gäller minderåriga asylsökande, konsekvent av Migrationsverket, svenska politiker och medier kallade ”ensamkommande barn” – 9 februari 2015
• Migrationsöverdomstolen: ”Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.” – 27 mars 2015
• ”Vi fixar det helt enkelt inte”. Kommuner vägrar ta emot ensamkommande minderåriga asylsökande – 26 november 2015
• Sverige är ett icke rättssäkert svikarland – larm om vuxna ”ensamkommande barn” har ignorerats under många år – 18 februari 2016
• Det står varje kommun, skola, boende eller annan aktör fritt att genomföra sådana åldersbedömningar redan nu vid misstanke om att ”barn” som placeras hos dem är äldre än uppgiven ålder. – 18 mars 2016. I denna text finns också länkar till ett antal andra texter, bland annat en debattartikel och en replik på Brännpunkt i Svenska Dagbladet, skrivna av fyra kommunalråd.
© denna sajht.
Skicka gärna relevanta synpunkter och tips! Konkreta frågor som rör hur Migrationsverket agerat bör riktas direkt till Migrationsverket.