Migrationsverket lovar att handläggningstiden för asylsökande på sikt ska halveras till tre månader. (Ekot, Sveriges Radio).
En utopi, en ny utredning som har kostat stora pengar och inte kommer att haverera, på samma sätt som 14 dagars-utredningarna i Flen (läs bl.a. här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, här och här)
”Alla som har tittat på det här tror faktiskt väldigt mycket på det”, säger Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson till Ekot.
Tja, inte de miggor som har kommenterat rapporten. Hur dessa 100 medarbetare på Migrationsverket (av drygt 3.100 anställda…) valdes ut, som fick lämna synpunkter på rapporten och alltså tror så väldigt mycket på utopierna, framgår inte. Var de handläggare? Var de människor med lång och gedigen erfarenhet och kunskap om asylprocessen? Det var konsultföretaget McKinsey som för 1,2 miljoner kronor gjorde intervjuerna med de 100 anställda, om jag har förstått det hela rätt, de vet förstås vilka de talat med. Ingen av de erfarna handläggare och beslutsfattare som hört av sig med synpunkter till mig har varit det allra minsta positiva. Utom på en punkt: de har sagt att det kanske kan fungera som det gjorde förr, utan biträde initialt. I princip allt annat har de, bit för bit och punkt för punkt underkänt.
Generaldirektören sa vidare i Ekot att det ofta beror på att de handläggare som först träffar den asylsökande fattar fel beslut om vad som faktiskt behöver utredas vidare, innan ärendet går till dem som avgör ärendena. Och att:
… om mer kompetent personal går in tidigare i handläggningen än i dag, så kommer väntetiden att minska drastiskt.
Så vad är det för personal som har jobbat med handläggningen hittills: inkompetent? Visst finns det en del som är mer eller mindre inkompetenta eller i varje fall inte alls bra, men nog finns det väl en hel del kompetent personal också, bland handläggarna? Hur känns det för dem nu, när deras högste chef ”dissar” dem på detta sätt? Fanns någon enda av dem bland de 100 anställda som McKinsey intervjuade? Och om det är så att mer kompetent personal niu ska börja arbeta med handläggningen så kan man undra hur och var man ska hitta dessa människor.
Finns det ingen – ingen! – som kan stoppa Migrationsverkets lekstuga? Där ommöbleringar sker stup i ett och mer eller mindre galna påhitt (typ Flen-projektet) avlöser varandra och personalen kastas hit och dit som spelpjäser. Tydligen inte eftersom galenskaperna fortgår år efter år och ingen drar i någon broms.
Jag påminner än en gång om dåvarande riksdagsledamoten Mauricio Rojas motion 2006/07:Sf232 En reformerad asylmottagning som i november 2006 föreslog en radikal förändring: stäng hela Migrationsverket och bygg upp två nya ”enheter”: en som har hand om ”asyleriet” och en som har hand om allt annat. Så här skrev han, bland annat:
Migrationsverket har förbrukat det kapital av förtroende och legitimitet som fordras för att utföra sina viktiga uppgifter. Som redskap för en allt hårdare asylpolitik har verkets kultur formats kring värderingar och attityder som ligger långt från den humanism som skall genomsyra en myndighet vars grundläggande uppgift är att underlätta för dem som söker skydd hos oss. Migrationsverket har också ansvar för att, under den tid som asylprövningen tar, erbjuda de asylsökande anständiga levnadsvillkor. Migrationsverket har dock blivit synonymt med skandaler och rättsosäkerhet. De bär således hundhuvudet för resultatet av de gamla socialdemokratiska regeringarnas hårdföra hållning i svensk asylpolitik. Därför måste Migrationsverket läggas ner och en ny myndighet som huvudsakligen sysslar med asylprövning och andra migrationsrelaterade tillståndsärenden formas.
Rekrytera duktiga och kompetenta människor till både Asylmyndigheten (som får hand om flyktinginvandring och andra som söker uppehållstillstånd av flyktingliknande skäl samt deras anhöriga) och Invandringsmyndigheten (som får hand om arbetskraftsinvandring, adoptioner, EU-medborgare, medborgarskap, viseringar etc) och ge dem medel och möjligheter att göra ett bra jobb. Inte ständiga omorganisationer, ständigt nya direktiv, ständiga ”pilotprojekt” och ständig förvirring om vad som gäller.