Thanh, Maud Olofsson och Fredrick Federley,
sommaren 2006 på Centerns stämma.

Som jag berättar i inlägget Vansinnigheterna tar aldrig slut så skickades Thanh hem av en migga i Solna, när han kom dit tidigt på måndag morgon den 7 april för att lämna in en ny ansökan. Hans ansökan togs inte emot. En småpåvemäktig man i lucka 3 tyckte att han kunde åka hela vägen hem igen (ca 1,5 timme) och sedan ”komma tillbaka igen i morgon eller någon annan dag”. Eftersom Thanh vant sig vid det mesta när det gäller MIG under 5,5 år, och eftersom vi pratat om vikten av att han håller sig lugn hur korkade eller elaka människor än är mot honom, så tog han sina papper (som han hade full rätt att lämna in) och sa: ”OK. Goodbye” och åkte från MIG med oförrättat ärende.

Jag blev mycket irriterad av den här översittarstilen från en lucksittare på MIG som visade sin makt mot en asylsökande genom att vägra ta emot hans handlingar. Därför kontaktade jag ”högre ort” inom MIG och berättade vad som hänt. Och påpekade hur illa det rimmar med ett ”värdigt mottagande” av dem som kommer, som ju MIG påstår sig ha. Numera. Men som inte stämmer. I alla fall inte när det gällde Thanh.

Han var en trevlig person, MIG-chefen, som hörde av sig genast och fick det hela klart för sig på en gång och lovade ta ett samtal med ansvariga för mottagningen i Solna. Den vänlige chefen ringde några timmar senare igen. Han sa att om Thanh kunde ta sig till Solna på nytt på tisdag morgon så garanterade han att Thanh skulle få ett bättre mottagande denna gång, få lämna in sin ansökan samt få sina fingeravtryck tagna, bli fotograferad och besvara några frågor. Jag var tveksam till om det verkligen skulle bli så, men sa åt Thanh att åka till MIG ännu en gång (tre timmar fram och tillbaka).

Thanh åkte till Solna. Han var där när de öppnade kl 08.30 och tog en nummerlapp som alla andra. Men då kom det fram en vänlig chefskvinna som undrade om han var Thanh och om han ville ha vänligheten att föja med. Han togs mycket väl emot och sa till mig efteråt att han nästan kände sig som en vip för första gången under sina 5,5 år i Sverige! Eller som en människa, inte ”bara” en utlänning som sökt asyl.

Nu får vi vänta och se vad som händer med Thanhs ansökan. Jag vet hur den ska hanteras enligt utlänningslagen, men eftersom det under 5,5 år begåtts så många felaktigheter och rena övergrepp så vågar jag inte lita på att lagen ska följas denna gång heller. Men hoppas kan man nu alltid. Hoppas att Thanh efter 5,5 år i Sverige ska kunna få leva ett normalt liv och börja jobba, sedan det inte gått att avvisa honom trots att han själv samverkat och medverkat på alla mer och mindre absurda sätt som myndigheterna krävt. Han som suttit inlåst på förvaret i onödan i åtta långa månader (till en kostnad av ca 800.000 skattekronor), uppmanats till lögn och bedrägeri av Polisen etc, etc, etc. Och t.o.m. råkat ut för att MIGs generaldirektör personligen försökt få hjälp av justitiedepartementet att sända iväg honom till Vietnam. Bakom ryggen på både Thanh och mig, som är hans ombud. Vilket inte lyckades.

När Mr Tobbolainen, min snälla blogginläggsöverförare, har lyckats få över alla mina bloggingar från gamla bloggplattformen, så kan man läsa den fullständigt absurda historien om Thanh så som jag tecknat ner den sedan nära tre år…