Det kom ett mejl från en bloggläsare var syster är utlandssvensk. Gråt eller skratta, det är valfritt. Läs sedan i slutet hur det går till i ett land 50 minuters flygresa härifrån och jämför. Och avundas ett folk som har ordning på saker och ting i sitt land. Så här skriver alltså bloggläsarens syster i Tyskland om vad som hände när hon upptäckte att hon inte fått sitt röstkort inför EU-valet och försökte få tag i det:
Förloppet var så här. Jag skickade ett mejl till valmyndigheten och fick därifrån svar att jag skulle skicka ett mejl till valmyndigheten, det vill säga till samma adress (!!) som jag ju redan skrivit till, för att få nödvändiga papper för att kunna rösta i EU-valet. Men jag var ju redan på denna hemsida, varför kunde de inte ha skickat dessa papper direkt?
När jag sedan gick in på en annan internetadress fick jag veta att jag skulle vända mig till Skattemyndigheten i Stockholm eftersom jag var utlandssvensk. De hade alla uppgifter som behövdes inför EU-valet, fick jag veta. Där stod även telefonnummer som utlandssvenskar kunde ringa. Dit ringde jag därför i morse och kom genast fram efter att jag beskrivit mitt ärende (för en röststyrd telefonsvarare). Jag hade redan en gång tydligt förklarat vad jag ville, men då ställde man ännu fler frågor, för telefonsvararen kände inte igen vad jag berätta.! Detta trots att jag ju redan hade svarat på allt!
Nu blev jag kopplad till en ”sakkunnig” på Skattemyndigheten. Han i sin tur kopplade mig genast vidare. Där skulle jag vänta på min tur. Det var 54 personer som stod i kö före mig. Jag tänkte, att det här är ju helt vansinnigt – jag ringer ju från utlandet och ska behöva vänta på min tur som nummer 55 i telefonkön!
Det var inget att göra, jag tvingades vänta och när jag äntligen kom fram fick jag besked om att jag skulle ringa valmyndigheten – den myndighet vars hemsida (www.val.se) som jag redan hade varit inne på!!!! Jag fick tag i ett telefonnummer dit. Där förklarade en tjej att jag skulle ringa igen om en timme – för de hade tekniska problem.
Efter en timme ringde jag igen – fortfarande från Tyskland. Då ville man att jag skulle ringa upp igen (!!) bara för att de ville kontrollera mitt telefonnummer. jag förstod inte varför, men numret visade sig vara ”rätt” och godkändes. Därefter fick jag ringa upp ännu en gång och nu var det en ny person som svarade, en kille. Och han kopplade mig återigen vidare…
Efter detta fick jag en äldre herre i telefonen. Jag gav honom alla mina personuppgifter och han hittade mig så småningom i någon databas. Men nu föreslog han att jag skulle uppsöka svenska ambassaden i Tyskland! Jag svarade att den ligger i Berlin och inte i Kassel där jag bor. Ja, då ville han att jag skulle ringa upp ambassaden i Berlin i stället. Men då börjar väl hela den här processen om igen för mig? sa jag. Det kände jag att jag inte ville vara med om, så jag frågade därför om det inte var möjligt att han bara kunde skicka pappren direkt till mig i Kassel? Jo visst, det kunde han väl. Men vid det här laget hade han slarvat bort alla mina personuppgifter och min adress. Så jag fick börja om igen och mycket långsamt bokstavera alla mina uppgifter för honom ännu en gång. Han lovade att han skulle skicka pappren samma dag.
Jaha, vi får väl se om det blir så. De flesta hade nog gett upp efter halva vägen. Att det som svensk ska vara så svårt att få tag i ett röstkort så att man kan delta i ett val i Sverige? De påstod dessutom att jag år 2002 hade anmält att mina personuppgifter skulle tas bort från röstlängden. Det har jag inte gjort. Men jag fick reda på att man måste göra en anmälan vart tionde år för att inte automatiskt bli raderad från deras register.
Ska det verkligen behöva var så här besvärligt att få ett röstkort när man är svensk medborgare? Sverige är ju i hela fridens namn ett EU-land där inte bara varor och tjänster ska kunna flyta fritt över gränserna utan också EU-medborgare!
Kommentar: Vill Sverige inte att utlandssvenskar ska rösta i val här? Som medborgare i landet som ligger 50 minuters flygresa österut behöver man inte ringa, mejla eller surfa någonstans. Inte sitta i oändliga telefonköer, inte kopplas vidare hit och dit, inte bli oprofessionellt bemött. Röstkortet kommer per brev utan minsta ansträngning. Inte heller har jag någonsin behövt registrera om mig efter tio år, är jag medborgare i Finland så är jag. Det fungerar professionellt, enkelt och tydligt. Och jag kan förhandsrösta på Finlands ambassad i Stockholm, om jag vill. Det känns som om man behandlas med respekt av det land man är medborgare i. Varför klarar Sverige inte detta när Finland gör det?
