I år har det registrerats 23.839 nya asylsökande i Sverige under perioden januari till maj. Det är en ökning med 7.958 personer jämfört med samma period 2013, enligt ny statistik från Migrationsverket.
(UNT 15 juni 2014: Fler asylsökande än i fjol)
Var ska de bo?
Hur ska de integreras?
Hur ska de försörjas?
Hur påverkar en så stor mängd människor – en del med svåra trauma, många analfabeter, en del med strikt religiös bakgrund – det svenska samhället?
Får man ens ställa sådana frågor eller ska man låtsas som om allt är frid och fröjd och det inte finns några problem? Trots att det är kaos på många orter där det placeras människor med helt främmande sätt att se på saker och ting, andra vanor, andra krav – ofta med knappt en veckas varsel? Människor som det knappt finns resurser att ta emot vare sig när det gäller boende eller samhällsservice som skola, sjukvård, sfi-utbildning, och beredskap hos invånarna att plötsligt se sin lilla ort få 20, 30, 40 procent eller fler invånare med en helt främmande bakgrund och stora behov.
Till lilla Sverige, med 9,5 miljoner invånare, beräknas nu upp till 70.000 asylsökande (anhöriga inte inräknade) komma i år. Som jämförelse kan nämnas att till Tyskland, med 82 miljoner invånare, kom förra året 109.000 asylsökande och det ansågs vara alldeles för många…
I ett inlägg den 31 augusti 2013 citerade jag Der Spiegel och kommenterade det som sades i deras artikel German Asylum System Hits Breaking Point om den stora asylinvandringen det året. Bland annat:
Germany has recently seen a significant rise in the number of asylum seekers arriving in the country. Its shelters are overwhelmed and opposition to new ones has recently turned ugly. Refugees themselves argue that the system is broken.