I en artikel på Svenska Dagbladets ledarsida skriver Zulmay Afzali den 26 januari under rubriken Nej, svenskarna är inte rasister! om att han aldrig mött rasism bland svenskar (men desto oftare hos sina landsmän och andra asylinvandrade) och om vad han anser vara den förödande svenska vänligheten. Ur artikeln:
Jag visste inte vad jag skulle tro. Jag hörde bara negativa åsikter om svenskar, aldrig något positivt. I april 2011 fick jag flyktingstatus och skulle nu, i praktiken, få erfara hur rasistiskt folket i mitt nya land var.
———-
Nu har jag bott tre år i Sverige och har en helt annan bild av svenskar än de flesta asylinvandrare som jag träffar och pratar med har. Sedan ett år har jag ett bra jobb som lärare och försörjer mig själv. Från min första dag i en sfi-klass med svenska lärare, på resor med bussar och tåg, i butiker och på caféer, hos svenska familjer som jag lärt känna – överallt har jag observerat hur svenskar beter sig. Hittills har jag inte en enda gång mött något som kommer i närheten av rasism bland svenskar.
Och när jag pratar med honom lägger han till:
Jag påstår inte att det inte finns någon rasism alls i Sverige, så är det förstås inte. Rasism och rädsla för ”det främmande” finns i mindre eller större utsträckning i alla samhällen. Men jag aldrig mött eller sett vare sig rasism eller, vad som också påstås vara vanligt här: främlingsfientlighet. Och jag anser att svenskarna borde sluta acceptera att kallas ”rasister” och ”främlingsfientliga” när det inte stämmer att de är det.
Zulmay Afzalis nästa bok – Hederlighetens pris – kommer i februari och handlar om flykten från Afghanistan till Sverige. Hans tredje bok kommer att handla om den första tiden som nykommen med flyktingstatus i Sverige, och den första – En flykting korsar ditt spår – kan man läsa mer om på olika ställen på den här sidan, och beställa som pappers- eller e-bok här.