En av de fyra miggor som tidigare skrivit om ensamkommande unga och Migrationsverkets lite märkliga hantering av dem, gör här en summering.
Så, om jag summerar vår GD:s insats under den senaste tiden, så ser den ut ungefär så här:
1) GD springer in i prestigeväggen när det gäller en viss uigur från Guantánamo.
2) GD:s förvar i Göteborg visar sig ha svängdörrar, så till den milda grad att till och med polisen blir syrak.
3) GD yttrar sig negativt om regeringens förslag till försörjningskrav inom anhöriginvandringen.
4) GD gör sig till tolk för ensamkommande barn.
Men vem är det som sätter sådan press på handläggarna att Sverige är nästan ensamt inom EU att ha det här fenomenet med alla dessa ”barn” som kommer hit för att det är rätt enkelt att få PUT här? Jo, vår GD!
Och vår GD ”glömde visst” att nämna att dessa ”barn” i mer än 90 % av fallen själva blir anknytningspersoner när föräldrarna och alla andra som var ”döda” eller ”försvunna”, dyker upp så snart deras son (oftast) eller dotter har fått PUT. I min värld kallas detta att skjuta sig själv i foten – och sedan stoppa foten i mun.
Vi väntar nu bara på att vår GD ska ge sig in på ett annat område där det kanske också går att knipa en del poäng: pensionärsinvandring. Alltså att alla gamla föräldrar som bor i andra länder, som gärna vill leva här med sina nu medelålders barn, får komma hit. Konsekvensen blir också att de lever av pension i Sverige och med svensk sjukvård. Jag sätter mina pengar på att vilken dag som helst blir det här nästa stunt.
