Ur en artikel – Ullenhag: ”Solidaritet ska löna sig” – i Svenska Dagbladet idag om att kommuner ”ska pressas” att ta emot fler asylsökande:
Kommuner som i förhållande till sin folkmängd tar emot fler flyktingar ska få högre ersättning än kommuner som tar emot få.
”Solidaritet ska löna sig”, sade integrationsminister Erik Ullenhag (FP) när han på en presskonferens i augusti presenterade förslaget.”
Kommentar:
1) Sverige är nog unikt på det här området (också), när en minister anser att ”solidaritet” är något som kan köpas, belönas! Ordet får här en helt annan innebörd än det har i andra länder, när en minister är beredd att med pengar belöna ”solidaritet”, medan ”solidaritet” normalt innebär en frivillig, icke penningeftertraktande rörelse underifrån, utgående från människors äkta engagemang.
2) Det sitter 10.000 asylsökande med permanenta uppehållstillstånd, PUT, på asylboenden i landet, som det inte finns bostäder åt (det finns inga bostäder åt människor som stått i bostadsköer i åratal och ibland decennier, heller). Och det kommer ständigt flera asylsökande. Hur mycket ”solidaritetspengar” skattebetalarna än, via Ullenhag, delar ut så kommer ju varken antalet bostäder eller jobb att öka så att de räcker till den redan stora skaran som det varken finns bostäder eller arbete åt. För att citera den ständigt upprepade frågan i det populära tv-programmet På spåret: Vart är vi på väg?
Tillägg från en bloggläsare:
Om nu solidaritet ska löna sig lokalt borde det också löna sig nationellt. D.v.s. att EU ersätter Sverige fullt ut ekonomiskt för den, i förhållande till den svenska populationen och i förhållande till flertalet andra EU-länder, omfattande invandringen och det generösa asylmottagandet och anhöriginvandringen (som en följd av PUT), och den utan jämförelse stora omfattningen av ”ensamkommande barnen” (som jag förstår i inte ringa omfattning består av ”ensamskickade unga män” i övre tonåren, eller äldre).
Läser att ca 10.000 asylsökande, som endera erhållit temporärt eller permanent uppehållstillstånd, finns kvar på Migrationsverkets asylboenden, främst beroende på bostadsbrist inom kommunerna och som tveklöst kommer att kosta miljarder kronor att komma till rätta med. Om nu det ens går, och bostäder och pengar är enda problemet. Såvitt jag förstår kräver det också att kommunerna kan uppbåda tillräckligt med ”familjehem” främst för de yngsta.