Det kom ett mejl från en nytysk, alltså en svensk boende i Tyskland, som med nysvensk vokabulär ju skulle klassas som just ”nytysk”. Det handlade om islamister i Tyskland. I Sverige finns det knappt några sådana, bara islamofober (fråga integrationsministern!), så detta handlar alltså om Tyskland. Nytysken skriver:
Apropå din text där du nämner Tyskland som jämförelse refererar jag ur min morgontidning från den 20 juni. Ur en artikel – Die Angst vor Einzeltätern – om den årliga ”Författningsskyddsrapporten”:
Starkt förkortad version:
Totalt finns det enligt rapporten mer än 43.000 islamister i Tyskland. Hur många som sympatiserar med Isis eller är Isis-medlem vet ingen. Men man talar om en ”avsevärd fara”. Särskilt gäller detta för ”hemvändarna”.
Av de mer än 320 jihadisten som enligt rapporten sedan början av inbördeskriget 2011 rest till Syrien lär ungefär hundra vara tillbaka. För mer än ett dussin av dessa är rapporten säker på att de har deltagit i krigshandlingar, de flesta för Isis.
I rapporten skrivs att ”individuell jihad” ökar i betydelse. Enligt experter utgår härvid den största faran från just ”hemvändarna”. En forskare uttrycker sig särskilt drastiskt:
”Den som en gång har skurit halsen av någon har få hämningar när det gäller att tända en fjärrstyrd bomb på en tysk järnvägsstation.”
———————————————-Vad jag vet är det endast Per Gudmundson på Svenska Dagbladet som alls tar upp detta problemet. Övriga journalister är upptagna med viktigare saker. Som att en SD-kvinna har myglat lite om sin insats för SIDA…
Kommentar: Inget av det som sker i andra länder sker i Sverige. Inget av det som oroar i andra länder, oroar i Sverige. Inget av det som diskuteras öppet och offentligt i andra länder diskuteras öppet och offentligt i Sverige. I Sverige kan det ses som rasistiskt och islamofobiskt att tala om dessa frågor, vilket det inte gör i andra länder.