För oss är det självklart att dessa ungdomar förtjänar ordentliga insatser utformade efter deras behov, både vad gäller kommuner som tar ett långsiktigt ansvar och vad gäller utformningen av de insatser som sätts in när det gäller omvårdnaden.
Foto: Pawel Flato
Det är de sista orden i en debattartikel Flyktingbarn inga ungdomar på glid av migrationsminister Tobias Billström på Expressens Sidan 4 den 28 mars. Han talar om minderåriga som kommer ensamma till Sverige för att söka asyl här. Vilka insatser är det då som behövs och som de ”förtjänar” under den korta tid de väntar på besked om ifall de ska få stanna i Sverige eller inte? Är de sjuka? Söker de verkligen vård här? Ska de automatiskt ses som vårdbehövande? Varför det? I andra länder ser man inte unga män (som det oftast handlar om) som tagit sig över halva jordklotet för att söka skydd eller – som det ofta handlar om – ett bättre liv i ett frömmande land, så varför i Sverige?
I Finland, till exempel, bor asylsökande minderåriga på hem som till exempel Ruthsgården i Oravais och där talas det inte alls om någon enormt dyr ”omvårdnad” utan om att:
Målet med verksamheten är att ge ungdomarna en trygg, meningsfull och lärorik tid. Vi vill hjälpa ungdomarna att förstå hur det finländska samhället fungerar och fostra till ökad självständighet. Ungdomarna får snabbt komma in i skolan och lära sig finska eller svenska. Vi försöker också uppmuntra ungdomarna till föreningsverksamhet av olika slag.
Det behöver knappast påpekas, att platserna här kostar en bråkdel av vad det kostar att ”vårda” asylsökande minderåriga i Sverige…