Mycket är skrivet och sagt i ämnet. Här på bloggen finns hundratals texter om ”ensamkommande” och om åldersbedömningar (använd sök-funktionen). Ett fåtal av dem länkas till i det här inlägget.
Sverige
Läkare och tandläkare uppmanas att inte göra åldersbedömningar. Det är väl känt i asylländerna att Sverige inte gör sådana, vilket torde vara en bidragande orsak till att 30.000 ”barn” väntas till Sverige under 2015. Av dessa ”barn”, som till stor del torde vara pojkar och män, kan så många som upp till 60-70 procent vara vuxna, det vill säga över 18 år. Ingen vet med bestämdhet, men om man tittar på resultaten av åldersbedömningar i övrig Norden så kan det vara en ganska kvalificerad gissning.
I Sverige odlas dock myten om ”barn” som tar sig hela vägen till Sverige och som i princip nästan enbart för att de är ”barn” (och om de säger att de är barn trots att de ser ut som 28 så är de barn, enligt svenska normer) beviljas permanenta uppehållstillstånd. 90 procents bifall i dessa ”ensamkommande barns” ärenden är en hög siffra och att så hög andel av ”barnen” alla skulle vara minderåriga och även ha skyddsskäl, det är ganska svårt att tro. Något måste vara fel i hanteringen… Dessutom verkar Migrationsverket och även migrationsdomstolarna ha glömt – eller helt sonika struntat i – att Migrationsöverdomstolen tydligt och klart i domen UM 2437-13, som kom den 11 februari 2014 (Migrationsöverdomstolen: ”Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.”), slagit fast att:
Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig. Denna princip gäller även ensamkommande barn. I första hand är skriftlig bevisning relevant.
• En anställd vid ett boende för ensamkommande ”barn”: ”Ett antal killar som på pappret är 16 år, har kommit till mig för att få hjälp med att köpa medel på apoteket för att motverka deras åldershåravfall.” – 1 december 2013
• En migga: ”Eritreaner som är 20-35 år gamla utger sig för att vara ”ensamkommande barn” för att förhindra att de återsänds till Italien. ” – 4 februari 2014
• Migrationsöverdomstolen: ”Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.” – 27 mars 2014
• En migga berättar om totalhaveriet vad gäller minderåriga asylsökande, konsekvent av Migrationsverket, svenska politiker och medier kallade ”ensamkommande barn” – 9 februari 2015
• En migga: ”Att några tusen ”ensamkommande barn” kan kosta som stora infrastruktursatsningar tror jag inte folk riktigt begriper.” – 26 maj 2015
• Ett exempel på hur Public Service rapporterar om vad de kallar ”ensamkommande flyktingbarn” – 17 juni 2015
I min artikel på Svenska Dagbladets ledarsida för ett år sedan, den 5 oktober 2o14 (klicka på text/bildrutan) skrev jag bland annat:
I Sverige har personal vid Migrationsverket och på HVB-hem under många år rapporterat att det, bland de många asylsökande som kommer till Sverige och säger sig vara minderåriga, finns mängder av betydligt äldre personer. En person som arbetar som modersmålslärare för asylsökande ensamkommande barn säger att det känns märkligt, som att spela med i en fars, att han som är 32 år, ska undervisa ”barn” som är lika gamla som han själv.
Anders Thomas, som under åtta år var anställd på Migrationsverket, har berättat om sina erfarenheter: ”Det kändes rent bisarrt att sitta och utreda ’16-åringar’ som uppenbarligen var närmare mig i ålder. På den tiden fanns det möjligheter att göra en åldersutredning, det finns inte i dag utan man verkar släppa igenom i stort sett alla som säger sig vara barn. Vad händer när dessa vuxna män börjar i gymnasiet och går med riktiga 16-17-åringar?”.
Finland
Asylsökande som säger sig vara barn men som handläggarna vid Migrationsverket tycker att det finns anledning misstänka är äldre, ges möjlighet att genomgå en rättsmedicinsk åldersundersökning. Finska Migrationsverket informerar:
Vid asylförfarandet utreds sökandens ålder primärt utifrån handlingar och register samt hörande av sökanden. Om tillförlitliga bevis på sökandens ålder inte är tillgängliga, betraktas den ålder som sökanden uppger som utgångspunkt. Om det finns uppenbara grunder för att misstänka de meddelade uppgifternas tillförlitlighet, kan det bli nödvändigt att utföra en rättsmedicinsk åldersundersökning.
För närvarande utförs denna undersökning vanligen genom att man undersöker sökandens tänder och handleder med röntgen och kliniska undersökningar. Om en person vägrar genomgå undersökning utan godtagbar orsak, behandlas han eller hon som myndig.