Läs först:
Ovärdigt att snåla på vård till torterade flyktingar – 18 september 2011
Journalister: DET HÄR kan ni väl i alla fall plocka upp? – 18 september 2011
Varför slå sönder en mycket välfungerande verksamhet? Vad ligger bakom beslutet? – 5 december 2011
Besök på Röda korsets center för torterade flyktingar, del 1 – 7 december 2011
Besök på Röda korsets center för torterade flyktingar, del 2 – 7 december 2011
Efter att jag uppmärksammade landstingets katastrofala beslut att ta ifrån Röda korsets center för torterade flyktingar, RKC, möjligheten att vårda dessa människor (vilket de gjort i 26 år), har också många andra både kunniga, engagerade och genuint oroliga personer tagit upp frågan i olika tidningar och på olika sajter. Den 29 januari skriver Jésus Alcalá i Svenska Dagbladet – Tortyroffer till salu – om landstingspolitikernas mycket tragiska tillika mycket märkliga beslut. Bland annat det som också vi andra har tagit upp:
Dagens vårdupphandlingar är inte gårdagens fattigvårdsauktioner men de har en sak gemensam: lägstbjudande vinner. Fast varför alls konkurrensutsätta all vård och omsorg? Vad händer med oss och vårt samhälle när till och med vården av svårt torterade människor auktioneras ut till vinstdrivande bolag som lovar lågpris?
Också detta har andra skribenter uttryckt, som Jésus Alcalá mycket tydligt skriver:
Många politiker är måna om att veta vad vården kostar men inte lika angelägna att verkligen ta reda på vad denna vård innebär, vad den är ”värd”. Det förefaller därtill som om tolkningen av reglerna är beroende av partipolitisk hållning.
När landstingspolitikerna i Stockholm fattat sitt beslut att ge WeMind upphandlingen med ett anbud som låg – i sammanhanget futtiga – 265.017 kronor lägre än Röda korsets, struntade de helt i att anledningen till att WeMinds anbud var något lägre var, att företaget räknar med betydligt mindre personal än vad Röda korset gör – 6,5 heltidstjänster mot Röda korsets 11. Alltså 30 procent lägre bemanning. Det borde få vilken normalbegåvad person – och särskilt mäktiga politiker – att dra öronen åt sig och att inse att den svårt utsatta gruppen tortyrskadade och traumatiserade patienter behöver tid och till det behövs också tillräckligt med personal. Om då vården av dem kostar 265.017 kronor mer med 70 % högre bemanning (RKC) än WeMind så borde det väl i självklarhetens namn ha vägt tungt i bedömningen!
Foto: Tomas Oneborg.
Tuire Toivanen, läkare, psykiatriker, eldsjäl, utsedd till Årets kvinnliga läkare år 2007 (läs om henne bland annat här), som arbetat på RKC sedan år 1992, berättar här om vad hon upplevde när hon som gäst vid prisutdelningen av Olof Palmepriset i riksdagen den 28 januari, hörde Roberto Saviano, den ena av pristagarna tala, och efteråt också fick en chans att tala med Lisbeth Palme:
Lisbet Palme höll ett otroligt bra, lagom humoristiskt och personligt tal på vacker engelska till de båda Olof Palme-pristagarna, Lydia Cacho och Roberto Saviano. Jag ville tacka henne för talet, och kunde då inte låta bli att också nämna något om upphandlingsskandalen RKC/WeMind AB. Det passade bra i sammanhanget, eftersom Roberto Saviano hade just sagt i sitt eget tal att: ”Maffian letar hela tiden efter nya vägar till samhällen. Maffian har börjat slingra in sig i upphandlingar och vinna genom att ge låga bud”. Denna mening gav mig hemska associationer. Jag skakade. När vi skildes åt hörde jag Lisbet Palme säga, tyst : ”Nu är det bara Gud som kan hjälpa er.”
Foto: Tomas Oneborg.
Om tillställningen berättas också här – Får inte röra sig fritt i riksdagen – med ”Löfven-fokus”; på bilden , strax till vänster bakom den nye S-ledarem går Tuire Toivanen.
Det viktiga är nu att förvaltningsrätten, som snart kommer att avgöra Röda korsets överklagande av upphandlingen, noga ser över vad som skett. Att man till exempel tittar på de trådar som löper samman här och där eller löper parallellt mellan styrelseledamöter i WeMind och riskkapitalbolag och om det finns kopplingar mellan de här ”riskaktörerna” (”riskaktörer” med tanke på att de varken har lokaler, personal eller rätt kompetens hos WeMind) och landstingspolitikerna som fattat det huvudlösa beslutet. Som Jésus Alcalá avslutar sin artikel:
Nog förefaller begångna fel i upphandlingen vara av så allvarlig art att de räcker för att upphäva landstingets beslut.