Migrationsverkets rättschef har fattat ett antal beslut i avsikt att ge vägledning vid bedömningen av om ett avlägsnandebeslut kan förenas med ett förordnande om omedelbar verkställighet med stöd av 8 kap. 6 § Utlänningslagen (2005:716). Besluten i fråga belyser olika typer av åberopade skäl som kan medföra att avvisning med omedelbar verkställighet blir aktuell, respektive ärendetyper där det av olika anledningar har befunnits olämpligt att förordna om avvisning med omedelbar verkställighet. Denna möjlighet / skyldighet har ju i och för sig funnits i utlänningslagen sedan länge, men det är väl bra att Migrationsverket uppmärksammar den om den nu skulle ha glömts bort av någon anledning.
Rättschefen har under juni och juli månader 2009 fattat beslut om avvisning med omedelbar verkställighet i fyra enskilda ärenden samt beslut om utvisning i ytterligare tre ärenden av förhållandevis enkel beskaffenhet där avlägsnandebesluten emellertid inte har förenats med ett förordnande om omedelbar verkställighet. Besluten avser att ge vägledning i frågan om under vilka förutsättningar Migrationsverket kan och bör förordna om omedelbar verkställighet i avlägsnandeärenden samt i vilka slags ärenden ett förordnande om omedelbar verkställighet inte är lämpligt.
Det är som sagt bra att denna lagliga möjlighet att snabbt avvisa dem som uppenbart inte har asylskäl nu har tagits upp och tydliggjorts av Migrationsverket och att dessa personer inte ska tas in i en lång asylprocess (se exemplen nedan) som tar tid och resurser från dem som verkar ha – eller har – asyl- eller skyddsskäl. Rättschefen uttalar:
Det är inte rimligt att personer som uppenbart saknar rätt till asyl eller uppehållstillstånd av andra skäl här i landet kan stanna kvar i Sverige i avvaktan på att ett avvisningsbeslut efter överklagande genom instanserna blir definitivt. Det kan ta lång tid innan ett ärende är slutligt avgjort. Dessutom kan det förorsaka problem för den enskilde samtidigt som det blir en ekonomisk belastning för det svenska samhället. En ordning där ett avvisningsbeslut meddelat av Migrationsverket i vissa fall kan verkställas även om beslutet inte har vunnit laga kraft behövs därför finnas även i fortsättningen.
Det är på tiden – och en av de första gångerna jag har stött på det från offentligt håll – att man, som rättschefen här gör, också talar om den ekonomiska belastning för det svenska samhället som alla ogrundade eller uppenbart bedrägliga ansökningar medför. När det gäller bedrägliga asylansökningar (osanna uppgifter i alla väsentliga delar), uttalar rättschefen följande:
Migrationsöverdomstolen har påtalat att huruvida det rör sig om väsentligt osanna uppgifter är en av utgångspunkterna i bedömningen av frågan (MIG 2006:07). Även i den internationella diskussionen kring uppenbart ogrundade asylansökningar framförs uttryckligen att klart bedrägliga ansökningar bör kunna betraktas som uppenbart ogrundade.
Om det således i ett ärende framkommer otvetydig bevisning om att en sökande har åberopat falsk identitet och det står helt klart att felaktiga uppgifter lämnats bör i många fall avvisning med omedelbar verkställighet kunna komma i fråga.
I förarbetena den äldre lagstiftningen uttalades bland annat följande om förutsättningarna för att förordna om avvisning med omedelbar verkställighet (prop. 1988/89:86 s. 124).
[…] Den som uppenbart inte har rätt till asyl och som inte heller av humanitära skäl har någon möjlighet att få uppehållstillstånd i Sverige torde ha gjort en asylansökan som antingen är bedräglig eller saknar anknytning till asylrätt. Som jag återkommer till i specialmotiveringen […] förutsätter uppenbarhetsrekvisitet att bedömningen är helt klar och inte har kunnat nås först efter ingående bedömningar.
Två av rättschefens tydliga exempel:
1) Man från Vietnam, född 1988. Föräldralös. Kidnappad av okänd man för cirka fyra år sedan och förd till Kina. Flydde därifrån till Sverige. Åberopar sociala och ekonomiska skäl samt rädsla för att kidnappas igen.
Inget i ärendet talar för att sökanden vid ett återvändande till hemlandet skulle löpa någon risk att kidnappas på sådant sätt som han själv anfört. De sociala och ekonomiska skäl som åberopas utgör inte grund för uppehållstillstånd i Sverige, vare sig som skyddsbehövande eller på grund av synnerligen ömmande omständigheter. Det är uppenbart att grund för uppehållstillstånd saknas.
2) Kvinna från Iran, född 1946. Viseringsavhopp. Lämnade Iran eftersom inget av hennes där bosatta barn kunde eller ville ta hand om henne sedan den son hon tidigare bodde hos avlidit. Har en dotter i Sverige och åberopar, som det får förstås, anknytning.
Åberopar inga skäl som över huvud taget kan knytas till frågan om skyddsbehov. Det är uppenbart att grund för uppehållstillstånd saknas. Beslutet klargör att det kan bli aktuellt med avvisning med omedelbar verkställighet då de åberopade skälen helt saknar anknytning till asylrätten, även i sådana fall där verkställigheten ska ske till ett land där det kan förekomma brott mot mänskliga rättigheter eller annan förföljelse.
© Copyright denna blogg. Vid citat ur denna och andra texter här på bloggen, ange källa och länka hit så att hela texten kan läsas och inte bara lösryckta ord eller meningar.