Katastrofen är inte längre nära. Den är här.
Ja, Migrationsverket höjer nu prognosen för antalet hitkommande asylsökande till mellan 75.000 och 89.000. Om någon frågar mig så kommer det snarare att röra sig om närmare 100.000. Men om fem månader vet vi…
Under perioden januari-juni 2014 ökade antalet asylsökande till det lilla landet Sverige (9,5 miljoner invånare) med 70 procent. Alltså sjuttio procent! Om även bifallsprocenten fortsätter att vara nära 60 procent ( jan-jun 2014) så kan jag inte förstå hur och var detta ska sluta. Men det vet förstås den, som är högste ansvarig i landet.
Vi får säkert höra statsminister Fredrik Reinfeldts lugna statsmannaaktiga uttalanden i alla nyhetssändningar idag. Det blir intressant att höra var – om någonstans – gränsen går för den humanitära stormaktens generositet på asylområdet. Den går uppenbarligen inte vid katastrofhöga 90.000 asylsökande (budget: minst 20 miljarder kronor…), så var går den? 200.000 om året? En miljon om året? Vem ska betala? Har statsministern och andra politiker haft någon dialog med folket om var deras gräns går? Eller har gått.
Läs hela Migrationsverkets skakande prognos här och tänk själva! Lita absolut inte på medierna, att de ska ge allsidig och sanningsenlig information. Lita inte heller på politikerna; lyssna på dem för det är ju snart val (!), men tro inte på dem. Och lita inte heller på bloggar som min, utan ta reda på fakta själva, de finns för alla att ta del av eftersom statistik och budgetuppgifter etc är offentliga i Sverige. Än så länge.
Ska fyrbarnsmamman anmäla sig hos Migrationsverket och söka ”familjeåterförening”?
Någon/några har hittat på att man inte ska ”ställa grupper mot varandra”. Det ska man självklart göra och det görs också, hela tiden. Politikerna ställer ständigt äldre mot yngre, invandrade mot svenskar, arbetslösa mot icke arbetslösa etc. Så då kan vi också ställa bostadslösa svenskar mot hitkommande asylsökande. Svenskar som inte kan flytta hemifrån för att det inte finns bostäder medan bostäder ordnas åt helt nykomna som inte betalat en krona i skatt i landet. Fast det ska man inte tala så mycket om för ”humanitet kan ju inte mätas i pengar”. Att tänka är dock inte förbjudet. Än. Men är det humanitet att låta landets folk – som väl nog folkrättsligt måste anses ha vissa rättigheter av hävd och långvarig tradition i sitt land – stå tillbaka och se för dem helt främmande människor ta över de bostäder som de trodde var till för dem? Om man inte förstår den frustration som uppstår hos folket i den humanitära stormakten Sverige, och vad det föder för känslor mot de nykommande, då har man inte alla hönsena hemma. Och det har inte med illvilja eller ondska hos svenskarna att göra – svenskarna är osedvanligt tåliga och toleranta nästan intill sjuklighet – det har enbart med regeringens och andra politikers monumentala inkompetens att göra.
Lyssna gärna på dokumentären Om lyxen att få bo med sina egna barn, om fyrbarnsmamman som inte får en bostad för att det inte finns bostäder som hon har råd med, och som därför inte kan bo med sina barn. Hon har inte råd med en trea för 9.000 kronor medan asylinvandrade ju får sina hyror betalda av, ja av henne själv och andra skattebetalare, och inte behöver fundera över om de har råd att bo i en viss lägenhet eller inte. OBS! Det är inte de asylinvandrades fel att det ser ut som det gör, det är till 100 procent era politikers, svenska folk!
Kanske ska 41-åriga Jenny Hellron anmäla sig hos Migrationsverket och ansöka om ”familjeåterförening”, något som alla asylsökande har rätt till? Eller gäller rätten att leva med sin familj inte svenskar?
P.S. Vilka är det ni anser att ni är ”humana” mot, Sveriges regering och riksdag?