Migrationsöverdomstolen uttalade i en dom den 11 februari 2014 det självklara, nämligen att:
Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig. Denna princip gäller även ensamkommande barn. I första hand är skriftlig bevisning relevant.
Fallet som prövades rörde en afghansk asylsökande som inte har kunnat göra sannolikt att han är minderårig genom sin muntliga utsaga samt identitetskort, s.k. tazkira.
Citat ur sammandraget från Migrationsöverdomstolens (MiÖD) utsaga:
År 2012 ansökte X om asyl och uppgav då att han var 16 år. Migrationsverket ifrågasatte hans ålder och inledde en åldersbedömning. Migrationsverket avslog ansökan och skrev upp X ålder då han inte gjort sannolikt att han var minderårig.
MiÖD hänvisar till gällande praxis och konstaterar att det är den som åberopar skyddsbehov som har bevisbördan för detta (MIG2007:11) samt för att göra sin identitet sannolik. Identiteten består av namn, ålder och som huvudregel identitet (MIG 2011:11).
Det finns inte någon skyldighet för Migrationsverket att erbjuda läkarundersökningar eller andra åtgärder som kan ingå i en medicinsk åldersbedömning. Det saknas därför anledning att återförvisa mål till Migrationsverket på grund av att en medicinsk åldersbedömning inte har utförts.
MiÖD fastslår att det avgörande för om en person ska beaktas om barn eller vuxen är förhållandena vid tidpunkten för prövning av frågan om uppehållstillstånd. X hade inte gjort sannolikt att han var minderårig när Migrationsverket prövade hans asylansökan.
Hela MiÖDs dom (UM 2437-13) kan läsas här.