Riksdagsledamoten Robert Halef (KD) har ställt en skriftlig fråga (2011/12:475) till utrikesminister Carl Bildt. I den säger han bland annat:
I dagsläget måste majoriteten av irakiska Kurdistans invånare bege sig till Sveriges ambassad i huvudstaden Bagdad för att ansöka om och erhålla pass och visum.
Några stilla undringar: Om man flyttar tillbaka sitt hemland där man är medborgare, vilket dessa personer gör och är, då är väl det mest brukliga att man använder sig av sitt eget lands myndigheter? Det ter sig heller inte särskilt ekonomiskt klokt för Sverige att bekosta ett separat eget pass-och visumkontor för återvända irakiska medborgare i Irak, även om en del också har fått svenskt medborgarskap. Huvudmedborgarskapet är ju det irakiska och det är i Irak de bor. I andra, viktiga delar av världen, stänger Sverige av besparingsskäl ner viktiga ambassader och lämnar dessa länder helt utan svensk representation. Att då ha två ambassader (eller en ambassad och ett konsulat) i Irak, där samtliga irakier ju är medborgare, känns inte som något som bör vara högprioriterat för Sverige.
Och är verkligen – som riksdagsledamoten påstår – ”majoriteten av irakiska Kurdistans invånare” personer som fått asyl i Sverige, men sedan åter bosatt sig i sitt hemland?