I en op ed-artikel i Svenska Dagbladet skriver jag idag, den 7 januari, under rubriken Sverige ligger efter med ålderstester bland annat:
Åldersbedömningar har behövt göras under lång tid i Sverige men de har inte kunnat utföras annat än i ett fåtal fall på grund av läkares vägran. Problemen och kostnaderna – både ekonomiska och mänskliga – som den underlåtenheten medfört är stora. Att låtsas som om problemet med oriktiga åldersangivelser bland asylsökande inte existerar är därför oansvarigt.
I en tidigare text – Hur många ensamkommande barn är vuxna? – på samma sida och om samma ämne skrev jag den 5 oktober 2014 om uppgifter från det danska rättsmedicinska institutet och justitieministeriet:
327 av de 637 (51 procent) ensamkommande asylsökande som sade sig vara minderåriga och kom till ett danskt asylcenter under åren 2011 och 2012, visade sig efter rättsmedicinsk undersökning ha ljugit om sin ålder, och var över 18 år. De första fyra månaderna 2013 var tre av fyra (75 procent) testade flyktingbarn över 18 år.
”Erfarenhetsmässigt har det visat sig, att en stor del av de asylsökande som testas, uppskattas vara vuxna. Vi ålderstestar därför, när det finns en misstanke om att den sökande inte är minderårig”, säger kontorschef Bjørn Hørning hos Udlændingeservice.
I den artikeln uppmanade jag anförde jag också att:
Man bör i större utsträckning lyssna på modersmålslärare, HVB-hemspersonal och verksanställda, och kontroller bör också göras i Sverige i betydligt större omfattning än Migrationsverket hittills gjort. Kan man göra det i våra nordiska grannländer så borde det även gå att göra i Sverige.
På den artikeln replikerade ett antal barnläkare och om det kan man läsa här: Replik och slutreplik i Svenska Dagbladet om ”ensamkommande barn”
En av de replikerande barnläkarna, Anders Hjern*, uttalar sig i Sveriges Radios specialprogram De desillusionerade humanisterna där reportrarna Jörgen Huitfeldt och Magnus Thorén gör ett försök – och lyckas ganska väl – att göra ett mer objektivt program än man annars är van vid att höra i Public Service, när det gäller ämnet asylsökande och då alldeles särskilt kategoring som så ofta slentrianmässigt felaktigt kallas ”ensamkommande flyktingbarn”. Lyssna gärna på det 42 minuter långa programmet med röster från personer som arbetar med den här kategorin asylsökande som alltså är asylsökande som påstår sig vara eller är minderåriga. För den som hellre läser än lyssnar finns programmet nedtecknat här.
Samma reportrar lyckades också Sveriges Radio få göra en tio minuter lång uppföljning med rubriken Hur kan man bestämma åldern på ett barn på flykt? som sändes den 1 januari 2016. Även här uttalade sig barnläkaren Anders Hjern, delvis tämligen häpnadsväckande och hänvisade till en icke närmare angiven sydafrikansk studie som säger något annat än vad man går efter i de övriga nordiska länderna. Att man i de tre länderna Norge, Danmark och Finland, länder med väl så välutvecklad och högtstående kunnande och seriositet som Sverige (kanske till och med bättre…) använder sig av vetenskapligt beprövade och väldokumenterade metoder, viftade han bort med orden:
– Idag används åldersbedömningar i många länder som en del i en restriktiv migrationspolitik där man vill visa att ”i vårt land är vi besvärliga så åk någon annanstans”.
Kommentar: Uttalandet är en skymf mot de andra tre länderna vilkas läkare och rättstandläkare under lång tid gjort åldersbedömningar i enlighet med kriterier som anses beprövade och godkända och som även används i andra länder i Europa.
Barnläkaren Anders Hjern säger också i programmet att:
– Det som är problemet just nu det är att Migrationsverket inte accepterar en medicinsk åldersbedömning som tar hänsyn till de ingående metodernas inneboende stora felmarginaler, kan man säga.
Han säger också:
– Vi har en lång erfarenhet av att Migrationsverket tolkar de här resultaten på ett väldigt bokstavligt sätt. Att man helt enkelt saknar den kompetens som behövs för att göra en korrekt bedömning av de här.
Kommentar: På vilket sätt är ”problemet just nu” att Migrationsverket inte tar hänsyn till ”de ingående metodernas inneboende stora felmarginaler”? Vilka ”stora felmarginaler” menas? Migrationsverket har ju knappt ens fått chansen att ta hänsyn till det som barnläkaren hänvisar till eftersom läkarna ju vägrar utföra åldersbedömningar. Vad gäller de få åldersbedömningar som ändå har gjorts, menar barnläkaren Anders Hjern då att svenska läkares utsagor och konklusioner är så otydliga att de inte går att tolka? Det är i så fall riktigt illa. Om Migrationsverket har beställt en åldersutredning så har verket rätt att förvänta sig att den som utför den avlämnar ett tolkningsbart resultat. Om läkarna inte klarar att avge tydliga utlåtanden så kan Migrationsverket knappast lastas för det.
Kanske skulle det kunna vara en lösning att verket började anlita expertis i de övriga nordiska länderna?
Reflektion: Under många år har miggor, HVB-hemspersonal, SFI-lärare, modersmålslärare och familjehem rapporterat om att det i Sverige finns många asylsökande män (och en och annan kvinna) som utger sig för att vara 16, 17 år när de är flera år, ibland riktigt många år, äldre. Det är då inte att undra på att antalet faktiskt och påstått minderåriga asylsökande i Sverige har femdubblats – ja, mer än femdubblats! – år 2015 jämfört med år 2014 och att Sverige år 2014 ensamt tog emot tre gånger fler i denna kategori än de övriga tre nordiska länderna tillsammans! För år 2015 torde skillnaden bli ännu större.
Jag har skrivit många texter om den svenska oviljan och oförmågan att se till att vuxna män inte tas in och behandlas som barn i asylprocessen – ingen har tagit tag i det och smugglarna har kunnat fortsätta att föra hit vuxna män som till och med själva ibland har egna barn i hemlandet (!) och som kan vara upp till dubbelt så gamla som de angett. Trots att det enligt de övriga ländernas läkarvetenskap inte alls är svårt att göra ålderstester som med ca två års skillnad neråt och uppåt kan visa om en asylsökande, påstått minderårig är betydligt äldre än han uppgett. I Finland erbjuds den som misstänks vara äldre en åldersundersökning och den som vägrar göra en sådan, får automatiskt sin ålder uppskriven och behandlas som vuxen i asylprocessen.
*Anders Hjern anlitas relativt ofta av Sveriges Radio, vilket man kan se och höra här. Någon balans i åsikterna kring åldersbedömningar har Sveriges Radio inte verkat eftersträva, utan samme läkare har ensidigt fått upprepa sina åsikter på området, år efter år. Omdömen som inte stöds i grannländerna; ändå har Public Service inte brytt sig om att vända sig till andra, till exempel experter som utför åldersbedömningar i Norge, Danmark och Finland. Inte förrän i programmet De desillusionerade humanisterna, som sändes i mitten av december 2014, där den danske professorn vid danska Rättsmedicinalverket, Niels Lynnerup, kommer till tals och uppvisar en helt annan syn i frågan än den svenske barnläkaren.
Jag skrev om programmet i texten Tio år för sent, men heder åt de två reportrarna på Sveriges Radio som på riktigt verkar anstränga sig för att försöka att ge en mer nyanserad och sann bild av dem som kallas ”ensamkommande barn och ungdomar”.