På TV Finland visades idag, den 28 december, ett dokumentärprogram om Pilvenveikot (ung Molngossarna) på TV Finland. Pilvenveikot är en veteranförening för finska stridsflygare, grundad år 1976. I programmet berättar stridsflygarna om hur det var och om hur de inte för en sekund tänkte att de inte skulle lyda order och försvara sitt folk och sitt land – krigsveteraner som fortfarande lever – och man får se dokumentära inslag från kriget.
Reflektion: Jag funderar över hur det skulle ha gått för Finland, vad som hade hänt och hur det hade sett ut idag (också i Sverige, som knappast heller förblivit fritt utan de finska soldaternas insatser) om våra unga män hade gjort som de många unga män från länder i Mellanöstern som idag tar sig långt bort i stället för att slåss för sina länder och folk. Jag tror faktiskt inte att en enda finländare hade kunnat tänka sig att agera så fegt.
Så att finländska män skulle ha lämnat landet i stället för att strida – och dessutom också ha lämnat fruar och barn i fara – är nog en i det närmaste absurd tanke. Varför stannar inte de unga männen kvar i Syrien, Irak, Afghanistan och ger av sina kunskaper och förmågor både i strid och i återuppbyggnad av sina länder? Och varför ”sticker” de och lämnar sina fruar och barn kvar? Ju mer jag tänker på det, desto märkligare finner jag det.
En av de många som deltog i striderna för Finlands frihet, Kyösti Karhila, som ung stridspilot och på äldre dar:
