Tidigare texter kan läsas här. Notera rubrikerna, som är direkta citat av vad en starkt frustrerad enhetschef, som nästintill hamnat vid vanmaktens rand, säger:
• Enhetschef inom socialtjänsten: ”Mitt i allt detta känner jag ännu starkare att Sverige måste ta tag i det här och göra bättre kontroller av dem som påstår sig vara minderåriga!” – 19 augusti 2015
• Enhetschef inom socialtjänsten: ”Varför ska vi som myndighet behöva lägga massor av resurser på att behandla vuxna män som omyndiga barn?” – 24 september 2015
Nu skriver enhetschefen inom socialtjänsten igen:
Sedan jag skrev senast har belastningen på kommunen ökat enormt mycket. Det känns nästan lite komiskt att vi tyckte att vi hade mycket att göra efter sommaren, om jag jämför med nuläget blir det nästan skrattretande.
Nu är det ett faktum att vi inte längre kan upprätthålla lagkraven kring utredning, placering och uppföljning av ensamkommande barn och minderåriga som söker asyl här. Det drabbar nu även vårt vanliga arbete, då vi fått styra om allt fler i organisationen att enbart jobba med allt kring dessa ”ensamkommande”.
Vi har även många asylboenden i kommunen och får en hel del orosanmälningar avseende barnen, exempelvis misshandel, våld i nära relationer, hedersrelaterat våld.
Vi överväger nu att säga nej till migrationsverket om att ta emot fler ensamkommande. Vi har inte längre personal som kan utföra jobbet och vi har ingenstans att placera dessa barn och unga.
När den lilla flickan i Karlskrona dödades och socialtjänsten inte hade hunnit med orosanmälan så blev det liv i luckan i det officiella Sverige och löften om att det aldrig skulle få hända igen.
Vem kommer att bli först att dö för att socialtjänsten är överbelastad med att ordna hem och fullservice åt vuxna män som påstår sig vara minderåriga?
Vi måste kunna kräva att staten ska följa lagstiftningen och göra vettiga åldersbedömningar och låta socialtjänsten ägna sig åt det som är deras ursprungliga uppdrag. Låt oss få prioritera barnen och ungdomarna!
Kommentar: Vem lyssnar på den här enhetschefen inom socialtjänsten – och andra på samma post i många andra kommuner? Enhetschefen säger nu själv:
Nu är det ett faktum att vi inte längre kan upprätthålla lagkraven kring utredning, placering och uppföljning av ensamkommande barn och minderåriga som söker asyl här.
Och, alarmerande:
Vem kommer att bli först att dö för att socialtjänsten är överbelastad med att ordna hem och fullservice åt vuxna män som påstår sig vara minderåriga?
Enhetschefen larmar för tredje gången här på bloggen och denna gång mycket skarpt, skarpare går knappast att uttrycka sig. De fel och brister – och om människor dör – som uppstår i det kaos som tycks råda i många kommuner kan knappast vila på en liten enhetschef i en kommun som inte längre går på knäna utan i princip ligger platt på marken. Ansvaret för – i ordets verkliga betydelse – och skulden till situationen, som förstås också hårt drabbar landets egna medborgare, vilar tungt på politiker i riksdag och regering.