En före detta migga som har fått ett jobb inom ett helt annat område, skriver nedanstående till mig i ett mejl och har givetvis gett tillstånd till att texten publiceras:
Jag arbetade till nyligen som asylhandläggare vid Migrationsverket. Det var för mig något av en livlina att skriva till dig, med hänvisning till den absurda situation som allt som oftast uppstod när vi försökte sköta vårt arbete i enlighet med svensk lag. Något som du om någon vet inte är prioriterat på Migrationsverket…
Vi hade en dragning med företrädare för Migrationsverket och frågan om ensamkommande barn upptog en stor del av diskussionen. Företrädaren (som för övrigt är s.k. expert inom BoB) uttalade med stolthet i rösten att ”Sverige minsann tar emot flest ’ensamkommande barn’ av alla länder i Europa”. Det rör sig om nästan dubbelt så många som tvåan, Storbritannien. Då frågan om varför situationen ser ut som den gör förklarades detta med att
a) Sverige är världsmästare på humant mottagande och att vi i vår outsägliga godhet gör mycket generösare prövningar än (underförstått onda) länder som till exempel (underförstått de hårda, okänsliga och nästintill fascistiska staterna) Norge, Danmark och Finland.
b) I Sverige delar vi minsann ut permanenta uppehållstillstånd. Antingen det eller så får man avslag. Vi håller inte på (som till exempel den kända fasciststaten Norge) med ’fusk’ (företrädaren för Migrationsverkets ord) med tillfälliga uppehållstillstånd, som man gör väster om Kölen.
c) Företrädare för Sveriges kommuner ska dessutom se den stora inströmningen av ’ensamkommande barn’ (jag vill minnas att den korrekta termen är ’minderåriga asylsökande utan vårdnadshavare’ men jag antar att det inte gör sig så bra i den kulörta veckopressen som ”ensamkommande flyktingbarn”) som ett bevis för att vi har ett sådant fantastiskt mottagande (vilket vi i ärlighetens namn har) och att, citat: ”Detta är en kvalitetsstämpel för tjänstemän ute i kommunerna. Man har hört om hur bra X-kommun är, även i Afghanistan, minsann. Det är solidaritet det!”
d) Vidare togs frågan om familjehem upp men det synes råda brist på platser i sådana. Jag fick bita mig i tungan både en och två gånger för att inte påpeka att det kanske inte är alla familjer som är så hugade att ha en man (möjligen en ung man men likväl och i de flesta fall en man) vars språk och bakgrund man inte har en aning om, boende hemma hos sig.
Jag vet inte vart jag ville komma med det här, annat än möjligen att jag ville skriva av mig något av den frustration jag känner när jag deltar i forum som detta. Här befinner sig personer som i allt är att betrakta som välutbildade och välinformerade men likväl nickar medhåll till floskler och accepterade (miss)uppfattningar. Missförstå mig rätt. Jag anser självklart att Sverige ska ha ett humant och generöst mottagande av asylsökande, men när situationen är sådan att inga utgifter är för stora när det gäller vissa grupper samtidigt som det ska sparas på andra, ja då blir det fel. Att man dessutom bortser från lagen och sunt förnuft gör knappast det hela bättre…