Birgitta Elfström är jurist med stor erfarenhet av och kunskap i asyl- och migrationsfrågor. Hon har tidigare under många år varit beslutsfattare hos Migrationsverket, hon har varit observatör i israeliska domstolar vid rättegångar mot palestinska ungdomar och har rest i alla länder i Mellanöstern otaliga gånger. 1996 utsågs hon till Migrationsverkets första utlänningsattaché i Damaskus i Syrien. Sedan Birgitta Elfström pensionerats från Migrationsverket föreläser hon om mänskliga rättigheter, skriver artiklar, agerar ombud åt asylökande och mycket annat.
Här följer Birgitta Elfströms text:
Det är dags att regeringen klart och tydligt visar att Sverige inte längre har möjlighet att bevilja uppehållstillstånd åt utlänningar som har behov av ”skydd i övrigt”, vilket avser dem som uppfyller kriterierna i 4 kap. 2 § första stycket punkterna 2 och 3 i utlänningslagen.
Regeringen har den lagliga möjligheten att tillämpa 5 kap. 25 § utlänningslagen som sätter stopp för att bevilja uppehållstillstånd för de utlänningar som inte bedöms uppfylla kriterierna för flyktingskap. I lagen anges:
25 § Regeringen får meddela föreskrifter om att uppehållstillstånd inte får beviljas för skyddsbehövande i övrigt enligt 4 kap. 2 § första stycket eller 3, om det behövs därför att Sveriges möjligheter att ta emot utlänningar har blivit begränsade.
Regeringen skall anmäla sådana föreskrifter till riksdagen genom en särskild skrivelse inom tre månader
Den som har varit med i debatten om invandringen länge kommer säkert ihåg det s.k. 13-decemberbeslutet 1989. Då satte den dåvarande regeringen stopp för just nämnda grupp. Sverige har inte råd och inte heller annan möjlighet att ge alla människor som söker uppehållstillstånd positiva beslut. Sverige måste stanna upp och ge de personer som redan fått permanent uppehållstillstånd i Sverige och som ännu inte integrerats i det svenska samhället en chans att etablera sig här.
Vi måste se sanningen i vitögat och inse att den ”invandring” som skett under de senaste åren till Sverige inte enbart har varit av godo. Ett mycket stort antal utlänningar står helt utanför det svenska samhället. De talar inte svenska trots många år i Sverige. De saknar arbete. Många vill inte acceptera svenska lagar och normer.
Sverige är inte redo att hysa burkaklädda kvinnor, män som förordar könsstympning av flickor, män som förordar hedersmord, män som inte är för jämställdhet mellan könen. I Sverige tar vi i hand och hälsar på varandra, vi skär inte av klitoris på kvinnor, vi mördar inte i hederns namn, vi låter pojkar och flickor umgås med varandra, vi låter flickor delta i idrott och dans, vi låter kvinnor gå ensamma ut och handla, vi låter kvinnor visa sitt hår, vi låter kvinnor delta i föreningslivet och i det politiska livet, vi är helt enkelt för jämställdhet på alla plan.
Det är mer än dags för regeringen att åter ta ett beslut liknande det s.k. 13-decemberbeslutet Därefter måste regeringen sätta press på regeringar i stater som inte ger sina medborgare tillgång till mänskliga rättigheter. Om ett land kränker mänskliga rättigheter skall det kosta. Sådana länder bör helt enkelt bojkottas/frysas ut ur det internationella samfundet. Det måste kännas när mänskliga rättigheter kränks. Det är inte Sveriges skyldighet eller sak att ta hand om alla som kränks i sina hemländer!
Sveriges regering måste visa att de bryr sig om oss som bor permanent i landet eller också får den helt enkelt säga till oss att det är viktigare att värna om dem som utan faktiska asyl- eller skyddsskäl söker asyl i vårt land, och vägrar lämna det om de får avslag på sina ansökningar.
© Copyright denna blogg! Vid citat ur denna och andra texter här på bloggen, ange källa och länka hit så att hela texten kan läsas och inte bara lösryckta ord eller meningar.