Bloggningen En migga: ”Han är över 30 år gammal och kan alltså inte tala sitt modersmål, nämligen språket i landet Y, trots att han påstår att Y är hans hemland där han vistats innan han kom till Sverige.” initierade en sprakande debatt på Facebook. Efter att ha inhämtat de främsta debattörernas tillstånd att publicera deras texter, gör jag det här, så att fler kan ta del av dem. Allsidighet och raka och tydliga åsikter främjar debatten och ökar kunskapen och får människor att tänka till.
Anna Dahlbom, advokat:
Jag måste säga att jag reagerar på ”ett cyniskt biträde som tycker att ju fler meningslösa utredningar vi på Migrationsverket tvingas göra på skattebetalarnas bekostnad, desto bättre för hans plånbok”.Nu går det i och för sig inte att utläsa om ombudet ifråga är advokat. Är han advokat har han dock en skyldighet att företräda klientens intressen. Om klienten inte vill genomföra en språkanalys och hävdar att han skulle bli traumatiserad av detta, är det så att säga bara att argumentera i detta. Sen är det ju upp till Migrationsverket att insistera på det ändå.
Vad jag har mycket svårt att förstå är dock varför man inte gör det enkelt för sig och undersöker passet och konstaterar (troligtvis) att det är äkta. Man har uppenbarligen bedömt det som äkta tidigare så varför inte nu? Jag har lite svårt för myndighetsrepresentanter som inte gör sitt jobb utan försöker skylla på andra när det inte går vägen. Gör om och gör rätt men skyll inte på biträdena som gör sitt jobb är min kommentar till detta. Att människor ljuger för att få stanna i Sverige är väl i sig inte särskilt uppseendeväckande, det händer ju rätt ofta. Det är väl inte svårare än att genomskåda det, meddela avslag och gå vidare till nästa ärende. Så varför ens bli upprörd?
Det är för övrigt som att åklagare skulle bli upprörda över att misstänkta ljuger. De flesta misstänkta hävdar sin oskuld in i det sista. Skulle åklagarna då bli upprörda över oss försvarsadvokater för att vi gör vårt jobb som försvarar de som senare kanske visar sig ljuga? Nej, de gör sitt jobb, lägger fram bevisen mot klienten och sen döms personen ifråga om åtalet är styrkt. Om Migrationsverket inte vågar ifrågasätta är det något fel i systemet. Men ibland firar man med tårta när man utvisar någon så det är nog något som är fel åt båda hållen.
Anders Thomas, f.d. migga:
Innan jag bytte jobb var jag på Migrationsverket i åtta år och har sett och hört de märkligaste saker. Till dessa hör tyvärr att några av dina kollegor drar ut på ärenden genom att komma med nya uppgifter, ändra uppgifter, komplettera och kräva nya utredningar. Ibland har man krävt språkanalys som inte behövs, ibland har man talat emot en absolut nödvändig språkanalys. För att inte tala om hur man motsätter sig åldersutredningar.Många gånger verkar det som om man inte arbetar i klientens intresse utan helt i sitt eget, eller sin plånboks. Dock ska det sägas att de flesta biträden är bra och verkligen gör sitt jobb. Att jämföra handläggare på Migrationsverket med åklagare funkar inte riktigt, eftersom den åtalade har rätt att vara ovarsam med sanningen i domstol.
Vid en asylutredning går man alltid in med förutsättningen att den sökande talar sanning. Lögnerna kostar tid och pengar som man hade kunnat lägga på något annat. Och man får faktiskt inte ljuga vid en asylutredning. Jag blev inte arg över att de ljög, utan för att de trodde att jag skulle gå på det, en ren förolämpning mot min intelligens. Många biträden bromsar de sökande när de spårar ur och förlorar all trovärdighet, men en del sitter bara och håller med.
Anna Dahlbom:
Jag menar ju då inte att man kan jämföra en tilltalads utsaga med en asylsökandes på det sättet. En asylsökande talar under straffansvar och ett uppehållstillstånd som beviljas på felaktig grund kan återkallas, en tilltalad har rätt att ljuga. Jag är däremot ute efter exakt det du omnämner: ”Jag blev inte arg över att de ljög, utan för att de trodde att jag skulle gå på det, en ren förolämpning mot min intelligens”. Jag talar om den rent mänskliga faktorn och hanteringen av människors utsaga, huruvida man tar det personligt eller inte. I det avseendet kan man mycket väl göra en jämförelse mellan olika myndighetspersoner som hanterar människor.Jag har hittills aldrig mött en åklagare som känner sig förolämpad för att en tilltalad ljuger. Människor kommer nog alltid ljuga oavsett vad lagen säger om det gör att de kan försöka att vinna fördelar av detta och rädda sitt eget skinn.
Anders Thomas:
Då har jag en annan erfarenhet än du. Jag vet en åklagare som resonerar precis som jag. Han blir irriterad över att den åtalade uppenbarligen tror att hela rätten är rent dumma i huvudet. Det är en mänsklig reaktion och behöver inte alls påverka bedömningen. Lögnen i sig påverkar däremot bedömningen, främst av trovärdigheten i stort.Anna Dahlbom:
Ibland verkar Migrationsverket tycka att vi offentliga biträden mest är till besvär, utan att fundera över att vi faktiskt är skyldiga att agera i klientens intressen. Vill klienten ha mer tid för att lämna in handlingar, måste vi begära anstånd och på så vis ”drar vi ut på processen”. Kommer klienten med nya uppgifter är det vår skyldighet att föra fram dem vilket också kan komplicera processen osv. Detta verkar vara svårförståeligt för vissa.Jag kan säga att jag personligen skulle ha svårt att med trovärdighet argumentera för att en språkanalys skulle traumatisera klienten, men vill klienten framföra det så har man inte mycket till val. Sen är det ju upp till Migrationsverket att hantera frågan i alla fall och man kan inte tvinga något till analys, däremot kan man ju mycket väl vända det emot honom i beslutet att han inte medverkar till att klargöra identiteten.
Jag tackar de två debattörerna för deras raka och tydliga kommentarer. Jag skulle aldrig någonsin använda något som skrivits på Facebook offentligt utan att ha uttryckligt tillstånd från dem det berör. De två debattörerna – båda är personer som jag hyser respekt för – har således gett tillstånd till att den här konversationen från Facebook får publiceras.