Nuri Kino, svensk och assyrier, aktivist och journalist med stor kännedom om det komplexa Mellanöstern, fångar det som för mig är bland det mest ”typiskt svenska” när han i en artikel i tidningen Dagen (Brasklapp: Ja, den är kristen! Ja, den är seriös! Nej, man är inte galen för att man är kristen, som Nuri Kino!) under rubriken ”Bildts och Reinfeldts tystnad är skamlig” säger:
Många tycker uppenbarligen att det är en för känslig fråga. De är väldigt rädda för att bli utpekade som islamofober, speciellt under ett valår.
Det här går igen överallt i landet Sverige. På alla områden är rädslan enormt stor för att ”någon” ska sätta etiketter som ”islamofob” (so what? om nu ”någon” tycker det även om han/hon har helt fel?) eller ”rasist” (som alla fattar är felaktig) eller beskriva en med något annat triggerord. Hellre får folk dö när ambulansvårdare och brandmän inte kan ta sig fram för att gäng i ”utanförskapsområden” (omskrivning för ”getton”) kastar sten och attackerar dem på andra sätt, än att du som svensk slår näven i bordet och säger att: ”Nu får det vara nog!” Nej, för tänk om sanningen, om du börjar tala klarspråk och kallar en spade för en spade, gör att någon – kanske rentav någon av de boende i dessa områden, hemska tanke – kallar dig för ”främlingsfientlig”? Hur ska du överleva det? Och inte vågar du som svensk ens andas en stavelse om att det här är ditt land, här gäller dina och dina förfäders värderingar och här vill du att den som kommer hit ska anpassa sig för att du vill att den livsstil och den levnadsstandard dina föräldrar, far- och morföräldrar och deras föräldrar har skapat med möda och svett, ska bestå. Nej, för då riskerar du att etiketteras som ”nazist” eller något annat påhittigt. Men varför inte bara strunta i dessa dumheter och stå upp för din så viktiga ”väääärdegrund” och skaka av dig korkade epitet? Nej, se det vågar alltså svensken inte. Och det ser människor, bland annat nykomna, och de utnyttjar. fegheten, mesigheten, rädslan. Som du uppvisar och känner i ditt eget land. Därav kommer också det som Nuri Kino säger i artikeln, vilket tål att upprepas:
Många tycker uppenbarligen att det är en för känslig fråga. De är väldigt rädda för att bli utpekade som islamofober, speciellt under ett valår.
Asylboenden får svämma över och ilska och frustration bland folket får växa och skapa en grogrund för både ”främlingsfientlighet” och ”svenskfientlighet”. Det senare för övrigt ett triggerord som, i sig, kan göra att ”någon” säger att du använder ”SD-retorik” vilket i sin tur leder till att samma ”någon” tar sig rätten att sätta etiketten ”rasist” på dig som säger det självklara som varken har med SD eller rasism att göra. Herre Gud, så trött man blir på att det inte går att samtala, debattera och diskutera normalt i detta land!
Men nu till saken/sakerna, utan hänsyn till vem/vilka som kommer att etikettera och medvetet missförstå. Nuri Kino i artikeln i Dagen:
Vi har bett om hjälp i många år. Men nu ber vi inte längre, nu kräver vi att omvärlden agerar. Nineveslätten i norra Irak är ett område, ungefär lika stort som Gotland, där etniska och religiösa grupper, såsom kristna assyrier, är koncentrerade. Det är en mycket utsatt grupp som behöver internationellt skydd, ett ”safe haven”, nu innan det är för sent, säger Nuri Kino, som även är mycket kritisk till utrikesminister Carl Bildts agerande.
Bildts och statsminister Reinfeldts tystnad om situationen är skamlig.
Och så är det. Här sker – mitt framför våra ögon – en obegriplig, svår att ta till sig och förstå, utrensning av kristna från deras hem och hemland Irak, sedan tusentals år. Kristnas hem märks med bokstaven ”N” som visar att här bor kristna, på samma sätt som judars hus i Tyskland för 70 år sedan märktes med ”J”. Sedan hotas de med döden – och dödas också – om de inte lämnar området eller konverterar till islam. Jag behöver inte här upprepa allt det hemska som sker, mycket kan man läsa om i medier i hela världen. Alla medier rapporterar ju idag om fördrivningen av kristna i Irak, även om det tog tid och mycket aktivism från många innan det hände, inte minst från Nuri Kino och hans vänner och stora krets av kontakter, som har nått många med sin A Demand For Action. För att få insiktsfulla och personliga rapporter om, och förklaringar av, vad som händer, läs hans texter under Nuri Kino reports på Medium.
Det är inte svårt att hålla med Nuri Kino om att det borde kunna förväntas att den svenska regeringen med kraft fördömde det som sker och uttryckte starkt stöd för kravet på en safe haven (=en fristad) för Iraks kristna i deras eget land. Inte kan det väl verkligen, på riktigt vara så, att de är så rädda – en regering!? – att bli utpekade som islamofober (Av vem? Av vilka? Varför bry sig?) att de därför håller tyst? Eller är det för att de är så iskallt kalkylerande att de tänker att ”muslimer kan bli arga och vi vill ju att de ska rösta på oss i valet i september”? I så fall är de inte värda annat än förakt.