Läs först Varför slå sönder en mycket välfungerande verksamhet? Vad ligger bakom beslutet? från den 5 december. Läs också Besök på Röda korsets center för torterade flyktingar, del 2.
Jag har haft med Röda korsets center för torterade flyktingar, RKC, att göra redan på den tiden när jag var asylombud. Inte många gånger, men några. Det var när de fanns i andra lokaler än idag. Så nu var det dags för ett besök i de lokaler som de numera huserar i, vid Medborgarplatsen.
Jag träffade och hälsade på flera som arbetar på RKC, och samtalade lite längre med en av de engagerade, kunniga och välutbildade personerna som behandlar de torterade och/eller traumatiserade människor som söker hjälp. För dem är Röda korset väl känt, och de känner förtroende för verksamheten.
Tuire Toivanen har jobbat på RKC i många år och är såväl psykiater som ”kroppsläkare”. Här är ett utsnitt ur en artikel i Dagens Nyheter om en av hennes vid det här laget hundratals patienter, ”Ahmed” från Libanon:
Jag vill inte berätta hur de gjorde, men de slaktade kvinnorna. Jag glömmer det aldrig… Efteråt satte de sig bredvid kropparna och öppnade var sin tonfiskburk, och medan de åt skämtade de och skröt om vad de hade gjort.
Och:
I två veckor blev jag torterad. De hängde upp mig i handlederna och slog mig med påkar över hela kroppen, kissade i ett glas och tvingade mig att dricka. ”Vi ska knäcka dig, din jävel!” skrek de.
Torterarna förstörde hans handleder, knäckte hans rygg och bröt av hans högerben. Nästan ingen kroppsdel var fri från blåmärken och svullnader. Men värst var den psykiska tortyren, säger han.
Två tre gånger om dagen satte de på oss ögonbindlar och ställde oss mot en mur, hand i hand. ”En av er ska dö”, skrek de, och när de sköt kunde jag känna hur killen jag höll i handen sjönk ihop. ”Nästa gång är det kanske din tur”, sade de sedan.
Att den här typen av patienter nu har ”auktionerats ut” till lägstbjudande privata bolag (WeMind) som varken har lokal eller personal är inget mindre än en skandal av stora mått. Särskilt som skillnaden i offererat pris är försumbar, medan kvaliteten inte kan jämföras mellan en verksamhet som funnits i 26 år och har ett grundmurat gott rykte och förtroende bland patienterna, och en verksamhet som inte har något alls att visa upp utan just nu febrilt annonserar efter folk hos Arbetsförmedlingen. Dessutom har WeMind det ytterst dåliga omdömet att de försöker ragga personal från RKC när de vet att RKC just har överklagat den märkliga upphandlingen! Har de lika dåligt omdöme när det gäller hanteringen av de mycket sköra patienterna så är det illa ställ, riktigt illa.
På RKC är man dock vid gott mod och glada åt det stöd som getts dem via mejl, telefonsamtal och – redan – ett mycket stort antal inlägg i olika medier, främst i form av engagerade och starka debattartiklar och andra inlägg i tidningar, nyhetssajter och bloggar. Och överklagan är som tidigare meddelats, inlämnad.