Ge nyanlända verktyg att ta hand om sig själva. Det är rubriken på en artikel på GP Debatt, skriven av jämställdhets- och biträdande utbildningsminister Nyamko Sabuni (FP) och integrationsminister Erik Ullenhag (FP).
Artikeln innehåller 563 ord. Ord är lätta att uttala. Men det är mer handling och förre ord som krävs!
Bland annat talas det i artikeln, i och för sig klokt nog, om att det är förkastligt att vissa kommuner uppmuntrar nyanlända kvinnor att bli föräldralediga i stället för att gå på SFI, för att det innebär mindre kostnader för kommunen. Helt galet! Och att nyanlända föräldrar, särskilt kvinnor, i stället för att söka arbete eller delta i insatser som kan underlätta etableringen på arbetsmarknaden, stannar hemma med föräldrapenning. Också helt galet! Ministrarna konstaterar, helt korrekt att:
Detta är ett mänskligt slöseri både för den enskilda kvinnan och för samhället.
De har helt rätt, och det är ganska svårt att förstå hur det har kunnat bli så att utländska kvinnor kan få föräldraledigt i Sverige när de kommer hit, istället för att omedelbart börja läsa svenska och i övrigt lära sig så mycket som möjligt om sitt nya hemland. Den integration som måste kunna krävas av och för alla som söker – och får – skydd i Sverige blir ju helt obefintlig för kvinnorna om de går hemma under lång tid med föräldrapenning som ju dessutom är tänkt från det att barnen föds, enligt de regler som gäller alla andra i Sverige.
I artikeln konstateras självklarheter som – år efter år – sägs och skrivs i Sverige men som inte omvandlas i handling. Det är inte ord, ord, ord som behövs, det är handling, handling, handling!
Till slut: Är det bara jag som inte hittar en enda mening som relaterar till rubriken? Jag kan inte finna något alls som handlar om hur man ska ”ge nyanlända verktyg att ta hand om sig själva”! Och jag vet inte ens vad det betyder.