Här fortsätter publiceringen av blandade texter skrivna av JGU, en man i sina bästa år, lite tilltufsad av livet, lite udda och därför inte helt inne i samhällets vanliga system. Men inte heller helt utanför. Dock ständigt pank och fimpletande, alltid med sin egen syn på saker och ting. Tidigare texter kan läsas under kategorirubriken Texter av JGU i högerspalten.
– Första gången vi träffades så stirrade du på mej med febrig och flackande blick. Du såg så svettig och ensam ut att jag ville bjuda dej på en kopp kaffe.
– Såpass. Andra kvinnor som såg det hela hända sade att det var väldans vad den där tjejen limmar på dig!
– Nej så var det inte. Det finns kaffe.
Balkongdörren var återigen på vid gavel och även om röklukten härigenom avtog så sjönk också temperaturen i rummet. Han hade så gott som vant sig.
– Det luktar inte kiss idag. Det luktar något annat.
– Tja, inte vet jag. Hur skulle jag kunna veta vad som kan ha hänt medan du sov?
Efter hans mellanlandning i handfatet enl ök hade hon krupit under täcket igen tillsammans med den lilla tygkaninen som hon höll tryggt tryckt intill sig.
– Nu har jag rengjort mitt verktyg!
– Snutte och jag ligger här och sover, sa hon.
– Och hur länge har du känt den där kaninen?
– Jag har haft honom sedan jag var på sjukhuset.
– Det är lika länge som jag har varit här.
– Jag hade honom på rummet; jag fick det.
——-
– Var kommer tjeckerna ifrån? Fanns de där för tusen år sen? Och varför skulle de dela på Tjeckien och Slovakien?
– Vet inte, sånt verkar vara inne nuförtiden. Men Tjeckoslovakien som nation är inte så gammal; den kom till någon gång på nittonhundratalet.
– Det är nog vackert där. Man borde åka dit och titta nån gång.