Här fortsätter publiceringen av blandade texter skrivna av JGU, en man i sina bästa år, lite tilltufsad av livet, lite udda och därför inte helt inne i samhällets vanliga system. Men inte heller helt utanför. Dock ständigt pank och fimpletande, alltid med sin egen syn på saker och ting. Tidigare texter kan läsas under kategorirubriken Texter av JGU i högerspalten.
Maggan bjöd på några mackor. Han tog brödskivorna ur rosten för att lägga på Bregott, men Maggan ville hellre göra det själv.
– Jag är rädd att du inte har tvättat händerna, sade hon och torkade av osthyveln på sin tröja.
Smörgåsarna blev i alla fall goda.
– Jag har inte några pengar.
– Det har inte jag heller.
– Jag har inte heller några pengar.
– Jag har inga pengar.
Men det kunde ändå kännas som något slags trygghet i tillvaron att tappa hår i sällskap med en väl utbildad frisör.
—–
Brunt kaffet och svart himlen. Morgon är vintermorgon. Han ur sängen hade klivit och en liten sak visat. Konstig ordföljd.
Henrietta tyckte att katten pratade för lite, så efter fyra år försökte hon lyfta honom i svansen. Då pratade han.
Han undrade vad det var för paragraf inom internationell rättsskipning som gav ett land rätt att avväpna ett annat och kräva dess ledares avgång, men denna nog så grundläggande fråga hade nyhetsförmedlarna hitintills inte berört.
– De räknar tre ägg per omelett, sade Henrietta som kopplade av efter Trissdragningen i TV4 med ännu ett matlagningsprogram.
"I K luft finns inte", tänkte han. "Långtråkigt är; snart jag till innerstaden skyndar tillbaka". Samma konstiga ordföljd igen. Henrietta hade gått och lagt sig igen och skulle troligen sova ett tag. Själv kunde han få tuppjuck av att först gå upp tidigt och sedan sova igen för att gå upp igen och sedan kanske sova en stund till. Det blev till slut varken dag eller natt. Men som han var på gång att åka och köpa vin på hennes bekostnad tyckte han sig inte kunna klaga att de hade det tråkigt.
—
Han diskade mekaniskt, det var mindre disk i baljan än ibland. Hemma hos sig diskade han betydligt mer sällan, men det gick bra det också. För övrigt gick det mesta rätt så bra, i jämförelse med vadå? Men inte blev han gladare för det.
Han övervägde att rymma med Henriettas enda femtilapp, men hon skulle ändå komma att låta honom dricka det mesta av vinet, så det föreföll onödigt att riskera den väskap som han så smått hade börjat tröttna på.