Var det det här som var meningen med facket: att en del skulle kunna berika sig och njuta av förmåner som dess medlemmar inte ens kan drömma om? Var det det här som var tanken bakom den fackföreningsrörelse som startade för drygt ett sekel sedan? Jag vägrar tro det!

Hur kommer det sig att löntagare accepterar den här ordningen? Hur kommer det sig att de vill vara med och t.o.m. betala medlemsavgifter i vad som mer ser ut som toppstyrda gammaldags företag än som fackföreningar, d.v.s. föreningar (på lika villkor) för människor inom samma bransch med gemensamma intressen? "Företag" där cheferna sitter i en helt annan klass än "arbetarna", d.v.s. där pamparna skor sig på ett sätt som man kan tycka borde få fotfolk och gräsrötter att se rött.

Sture Nordh, ordförande i TCO, hade år 2005 en lön på 1.433.341 kronor. Hur stor (liten…) är medellönen för dem han "företräder"? Hur kan han överhuvudtaget "företräda" dem när han har 100.000 kronor mer i lön än de per månad? Plus att han är ledamot i fyra styrelser och på det sättet håvar in ytterligare minst ca 250.000 kronor om året (kanske mer)! Wanja Lundby Wedins, LO, lön var 1.152.637 kronor förra året, också det en enorm skillnad mot vad de flesta medlemmar i hennes organisation har. En lista över facktopparnas löner och lönelyft (också lönelyften är betydligt högre i procent än vad fackmedlemmarna får) finns här.

För mig är det ofattbart att folk vill bidra till de här och andra fackpampars lyxleverne genom att avstå från flera hundra kronor i månaden av sina låga inkomster till dem! Varför är folk inte bara med i en arbetslöshetskassa, och bildar egna personalklubbar på de lite större arbetsplatserna och talar/förhandlar direkt med sina chefer om arbetsplatserna är mindre? Det finns ju lagar och bestämmelser som reglerar  arbetslivet, de gäller ju med eller utan fackföreningar! Ska man acceptera fackföreningar – och tdet tycker jag att man ska, facket har betytt oerhört mycket i samhällsutvecklingen under decennier – så ska det vara fackföreningar som går "back to basics", d.v.s. de ska vara medlemsstyrda på riktigt av folk som finns på samma nivåer som sina medlemmar; inte toppstyrda av fartblinda höginkomsttagare som tror att det är företagsledare.